leifsjoqvist

Jag är uttalad och övertygad ateist. Ingenting tills
denna dag har fått mig att anse att det skulle finn-
as något övernaturligt såsom gudar i skyn, änglar
eller demoner. Jag har aldrig erfarit väsen av någ-
ot slag som skulle tala till mig eller på annat sätt
beröra mig.
De som tror sig stå i kontakt med dylika fenomen
borde ju se vad det är som skiljer dem från männ-
iskor som kliniskt anses vara schizofrena eller lida
av olika psykotiska associationsstörningar.


Jag har dock vissa drag som skulle kunna rymmas
i ett religiöst spektrum. Det handlar om Genesis och
vilka som spelar i bandet.
Första Genesis med Gabriel och Phillips gjorde Trespass
och då blev den progressiva rockens överhuvuden.
Anthony Phillips lämnade för att sedan göra massor av
egna plattor där han skapat ett parallellet universum.
In kom Steve Hackett och sedan skapas fyra av de bästa
skivorna inom musiken generellt: Nursery crime, Foxtrot,
Selling England by the pound och The lamb lies down on
Broadway.


Efter de fyra skivorna lämnar Peter Gabriel för att skapa
sitt parallella univesum med massor av bra skivor varav
de fyra första soloskivorna är bättre än det som senare
gjorts.
Steve Hackett försökte sedan på tre skivor rädda Genesis
men misslyckades och han lämnade Genesis. Hackett har
sedan dess skapat ett eget parallellt universum med massor
av soloskivor där de två första står ut och Hackett lyckas
aldrig nå samma höjder som Phillips och Gabriel.


I princip har inte mycket hänt sedan 1980. Då gav Gabriel
ut sin tredje soloskiva, Hackett gav ut sin tredje 1979 och
Phillips började med sitt projekt  Private parts and pieces
där dyrkandet av Phillips är en nödvändighet för att finna
uppskattning.


Mitt förhållande till Phillips, Gabriel och Hackett är ju att likna
vi ett religiöst. De skapar en trygghet för mig och jag känner
glädje och lust när jag lyssnar till dem. jag skulle sakna att in-
te ha tillgång till deras skivor. Jag tycker att Genesis efter der-
as frånvaro är att likna vid ondskans musik där den av King
Crimson inlånade Mellotronen till första skivan Trespass för-
vandlades till en sirapsfabrik med massor av meningslösheter
efter 1977 och där Phil Collins ger ondskan det stora ansiktet.