leifsjoqvist

Två av de pojkar som misshandlade en 61-årig
man vid Kortedala Torg för några månader sed-
an är numer tillbaka i Hjällboskolan.
Misshandeln var rå och det var inte tack vare pojk-
arna som 61-åringen överlevde.

Frågan är när vi tycker att ett brott är sonat?För
de nära är det svårare att acceptera milda domar
är för de som är utanför.
För andra som rasisterna var det ett gyllene till-
fälle att använda pojkarna i deras kamp mot det
"mångkulturella", som om det fanns en kultur där
det rekommenderades att unga pojkar i grupp
misshandlar äldre män.

Det finns ingen absolut rättvisa. Lagen är som livet
i stort, det finns bättre och sämre och inte sällan
en blandning av de båda.

Bland det största jag har läst var ett par i Härnösand
som fick sin dotter mördad av en eritreansk man med
krigspsykos och de manade till frid och en demonstrat-
ion för fred istället för att mana till hämnd och mera våld.
Så stor skulle jag aldrig vara.

Man kan ju alltid mana till läsning av Brott och straff av
Fjodor Dostojevski som när jag var ung på 70-talet an-
sågs som klassiker och som skulle tillhöra var människas
tankegods. Det var många klassiker som då skulle vara
en del av vårt kolektiva tankegods. Det tanken sjunker
alltmer undan. Anses vara gammaldags. Vår historia som
människor finns ju i det skrivna. Ju längre bort vi kommer
från detta ju mer brutaliserade blir vi.

Det är väl att det fortfarande finns starka krafter kavr som
kan stå emot hatet och hämndens röst. Krafter som inser
att våld är inte lösningen på våld. Hämnden är en sjukdom
som också den bara genererar mera våld.