leifsjoqvist

Jag är svensk, heterosexuell och man. Det innebär att jag
ligger i riskzonen för att var en av alla dessa missfoster
som helt missförstått hur ett samhälle fungerar och på vil-
ket sätt man agerar gentemot sina medmänniskor.
Till en början kan vi ta alla dessa som säger: jag är inte
rasist, men..... om dem kan direkt säga att de är rasister.
De tror att människor från andra nationer än Sverige har
ett annat sätt att tänka och leva. De tror att det finns en
storsvensk dogm som ger att svensken inte gör dåliga
handlingar. Det fanns inga brott, våldtäkter eller mord
innan 90-talet. En annan sanning är ju att det vid denna
tid uppstod rasistiska partier som förde upp rasfrågan på
dagordningen.Igen. Under 30- och 40-talet hade vi gott om
nazister i vårt lilla land som vill mörda judar, zigenare och
tattare. Det skapade ett arv som lever kvar.


Det andra är rädslan för homosexuella. Den rädslan är så
befängd och korkad att den är svår att bemöta. Homosex-
uella skiljer ut sig på ett sätt. De har sex på ett annat sätt.
Hru kan det vara så farligt? Det viktiga är väl att man lever
i gemenskapen och försöker göra goda handlingar.


Det tredje är kvinnorföraktet. Rädslan för feminismen är ju
en rädsla för egen oförmåga. Näthatet är en realitet och någ-
ra fega uslingar till män skriver hatmejl till kvinnor och önskar
dessa till våldtäkt eller död. Hur är man beskaffad när man
skriver sådant? Vi är människor i första hand och kön i andra.
Människor skall leva i jämlikhet och solidaritet. Det innebär att
vi delar rättigheter och skyldigheter.

En gammal maoist som aldrig växte upp till man

Man kan alltså se att det stora problemet i dagens samhälle är
den svenske, heterosexuelle mannen. Han som inte klarar av
att leva ett värdigt liv och respektera invandraren, bögen eller
kvinnan. Stackars man.