leifsjoqvist

Det börjar med att man får se gamla bilder från
Oslo. Det är inte utan att jag känner igen Göteborg.
Den första meningen säger att berättaren tänker
årets första dopp i Oslofjorden, den första maj.
(även jag har haft en dylik tradition).

Det finns alltså direkta beröringspunkter.
Det handlar om Anders som är narkoman som går
på permission efter tio månader på torken.
Det går så där. Anders har inte mycket hopp om att
livet skall kunna få rätsida.
Han träffar människor under en dag och trots vänner
som vill honom väl hittar han inga som kan rädda ho-
nom. Tanken är väl att det alltid utgår från oss själva
om vi skall kunna bryta destruktiva beteenden.

Bra film trots sin pessimism. Det är inte så ofta det
vanliga livet skärskådas, här ställt mot en livstrött
narkoman.