2012-05-21
12:21:16
Rädd mer rädd mest rädd
Jag läser en recension av ytterligare en svensk deckare
om den svenska kriminaliteten. I vissa stycken är den
svenska kriminalromanen en skildrare av svensk nutid
och därför av godo.
Men det kan också slå över i sin motsats. Precis som serie-
mördaren är groteskt överrepresenterad i både litteratur
och film så är förorten ofta uppvriden i oigenkännlighet.
Nils Schwartz avslutar sin recension av Roslund/Hellström:
Två soldater skriver in sig i en medial mytologi som inte bara förstärker de sociala klyftor som är gängembryonas grogrund utan också gör människor räddare än de behöver vara. När författarna inte ser någon annan utväg ur sin uppskruvade fiktion än uppgivenhet, har de själva blivit det etiska problemet.
om den svenska kriminaliteten. I vissa stycken är den
svenska kriminalromanen en skildrare av svensk nutid
och därför av godo.
Men det kan också slå över i sin motsats. Precis som serie-
mördaren är groteskt överrepresenterad i både litteratur
och film så är förorten ofta uppvriden i oigenkännlighet.
Nils Schwartz avslutar sin recension av Roslund/Hellström:
Två soldater skriver in sig i en medial mytologi som inte bara förstärker de sociala klyftor som är gängembryonas grogrund utan också gör människor räddare än de behöver vara. När författarna inte ser någon annan utväg ur sin uppskruvade fiktion än uppgivenhet, har de själva blivit det etiska problemet.
Kommentera inlägget här:
