leifsjoqvist

Kanger var en gång journalist på Gnistan och då en av
dem som besatte högerflygeln i dåvarande SKP. Jag
antar att han tidigt insåg att vi var fel lösning på spå-
ret. Jag antar vidare att han liksom många andra egen-
ligen inte ändrat synen på världen. Orättvisorna är ju inte
borta med kommunismens fall. Det är inte hur världen
ser ut som gjorde att man ändrade ståndpunkt, det
var lösningarna som var problemet. Lösningen kan ju
inte vara auktoritär diktatur.Om man skall förändra ett
orättvist samhälle kan man ju inte förespråka något som
blir etter värre.

I vilket fall är kanger en rasande skickligt krimförfattare.
han. Innan Drakens år har han skrivit fem romaner med
Elina Wiik som huvudperson. I den senaste har han par-
allella handlingar med Wiik på ena sidan och en internat-
ionell handling som binder samman Vietnam med Afghani-
stan.
Det är mycket bra. Faktiskt en av de bättre krimböcker jag
läst och jag kommer att tänka på norrmannen Michelet vil-
ken är mästare på att skriva om de stora sammanhangen
genom sin Thygesen.


Kanger berör kapitalismens värsta sida med vapenhandeln
som verktyg. Cynismen inom denna branch är monumental.
Här går man bokstavligen över massmördande för att tjäna
pengar. Han skildrar också ett Vietnam som efter krig mot
Frankrike, Japan, Frankrike igen och slutligen USA kunde er-
övra självständighet och söka skapa en stat värd att leva
i för vietnameserna. När sedan ryggsäckarna från Kina och
Sovjet slängts på historiens sophög söker man nu komma
fram på en egen väg. Den är allt annat än rak.
Drakens år är den första delen av en tänkt trilogi och det är
bara att vänta på en fortsättning.


I väntan på fortsättningen av Drakens år kan man
läsa de fem först böckerna med Elena Wiik:

Första stenen, 2001

Sjung som en fågel, 2002

Den döda vinkeln, 2003

Söndagsmannen, 2004

Gränslandet, 2007
och varför inte Ockupanterna om vad som sker efter ett
terroristdåd i Danmark.