2012-11-10
11:33:38
barn och barn
Jag funderar på varför det är så mycket lättare att
arbeta med medelklassbarn än med underklassens
barn. De förra har oftast ett mer glatt sinne och klar-
ar bättre att verka i grupp. De senare har svårare att
vara i grupp och klarar bestämt mycket sämre att tå-
la motgångar. Det är stor skillnad.
Jag tänker på min egen uppväxt. Under förra seklet
växte en arbetarklass i styrka. Den var organiserad
och stolt för vad den stod för. Socialdemokratin och
folkrörelserna gav arbetarklassen en inre kompass
och med den en stolhet för vad man var.
Socialdemokratin med benäget bistånd från kommun-
ister och folkrörelserna var ute och värvade medlemmar,
aktiverade dessa i cirklar, fester, föredrag och möten.
Man drev kampanjer och man demonstrerade. Det var
en praktisk skola i demokrati. På arbetsplatser hade
man bokombud och rätt många arbetarhem har FIB:s
bokryggar i sina bokhyllor. Det var så jag började att
läsa. Farsan köpte böckerna men han läste inte men
det spillde ner på mig. Så kan jag tänka mig att det var
i flera arbetarhem.
Detta dog ut med 70-talet. Då började bokhyllor att fyll-
as med prydnadssaker och översatt amerikanskt tant-
snusk.
Facket korrumperades och socialdemokratin blev ett helt
öppte borgerligt parti. Vänstern i övrigt hamnade i ett utan-
förskap utan frågor om vad som bör göras och ännu min-
dre svar.
Så idag står vi med en underklass utan kompass och utan
riktning och i barnen ser vi resultatet.
Kommentera inlägget här:
