2012-11-06
13:47:00
TV-serier tar över utrymmet för den episka romanen
Jag har snart sett klart tre årgångar av serien Deadwood. Det handlar
om ett läger som utvecklas till en stad. Tiden är 1876 och framåt. Gen-
ral Custer har dödats vid Lillte Big Horn och Deadwood består av män-
niskor som letar guld och en grupp som lever på deras arbete. Det är
en brutal värld där endast den mest anpassningsbare överlever. Det är
kapitalismens första stadium utan lagar och utan egentlig styrelse mer
än en informell. Här finns en läng rad starka karaktärer som bär berätt-
elsen i 36 avsnitt över tre årgångar. Här finns kvinnor som klarar sig på
olika sätt. En genom ärvd rikedom, en som hustru och lärarinna, en som
alkoholiserad, en som f d hora och en lång rad som praktiserande horor.
Om man ser till dagens situation kan man säga att sakernas tillstånd för-
ändras. Serien har f ö massor av karaktärer som historiskt har existerat
men manusförfattare och regissör har använt dessa historiska personer
i fiktiv frihet. Klart är att serier av denna typ har samma betydelse för mig
som de stora episka romanerna. Man följer skeenden under en lång tid
och en lång rad processer får utvecklas och slutföras. Det skapar ett djup
som långfilmen aldrig har tiden att göra. Om serien är dagens stora episka
roman är långfilmen vår tids novell. Deadwoods språk skapade viss debatt
i USA. Pratade man verkligen så här 1876 i South Dakota? Det gjorde man
inte men språket skall skapa den tidens brutalitet som hela tiden fanns nära
till hands. Med 2980 fucks i serien och med 1,56 fuck-ralaterade ord i minuten
får jag skriva att de lyckats.
Kommentera inlägget här:
