2012-10-17
13:17:00
Hur bör man leva?
I lördags natt vaknade jag av att jag var kallsvettig och grymt
skitnödig. Jag förstod att Tiramasu och likör tillhör historien
och inte längre är något som min kropp tål. Jag var hemma
hos en kamrat och vi var två som sov över. Sålunda gick jag
upp och sket. Det var diabetesränneskit och det luktar inget
vidare. När jag skulle spola ville inte vattnet räcka till. Jag
visste att min kamrats hustru skulle upp och jobba och jag
visste att om detta var en realitet när hon skulle göra sina
morgonbestyr var jag en mycket död man.
Så jag stod där i min diabeteskoma och tryckte och hällde
vatten och till slut släppte det. När jag darrande la mig på
soffan lovade jag mig själv att jag skulle ändra min livsför-
ing.
Under kvällen hade jag pratat med en kamrat om detta med
relationer. Jag lever ensam sedan 13 år och det är inte många
gånger jag funderat över att jag velat annat.De första åren var
ju barnen hemma och det gjorde att jag aldrig var ensam.Men
sedan några år är jag det och jag trivs med det.
Jag kan förstå längtan efter närhet och längtan efter sex och
att man har barn tillsammans.
Det jag har svårare för är när det mer abstrakta kommer till
tals exempelvis att man vill ha någon att göra saker med och
det är här de flesta förhållanden går i graven. När man komm-
er till punkten "vi gör inget tillsammans" då är skilsmässan nä-
ra. Då räddar inte ens bra sexliv relationen.
I en framtid tror jag inte man kommer att leva i isolerat i tvåsam-
het. Det är helt enkelt inte bra för oss. Vi är gruppvarelser som
sedan vår arts begynnelse strövat i grupper och gjort saker till-
sammans. Tvåsamheten är bara en liten parentes i vårt vara.
Om man läser Lasse Bergs böcker om evolution och vara får
man bilden av att vi skall umgås, skaffa föda, uppfostra barn
och leva så gott vi kan och skydda varandra. Dessa fyra grund-
er gör vi bäst i grupp och inte två och två.
Jag tror att dagens samhälleliga kris också flyttar in i våra med-
vetanden och rädslan för tomhet gör att vi vill dela detta med
någon annan för att hålla tomheten borta.
För övrigt vaknade jag häromdagen med ett praktfullt morgonstånd
som inte vara urinrelaterat. Vilken glädje det var. En gammal vän var
tillbaka och ropade över nejderna: Jag vill ha fitta!
Jag insåg att min asexualitet antagligen hänger ihop med blodsock-
ret. Därav kan man dra slutsatsen(sic!)att politiska beslut inte sällan
har biologiska orsaker.
Kommentera inlägget här:
