2012-10-18
23:51:46
intressantaste jag läst om arbetarlitteratur
Örjan Nyström har skivit en lång essä på Arbetet
om arbetarlitteratur. Det var längesedan jag läste
något så angeläget. Det klickar till i mig i var och
varannan mening. Jag kan inte minnas att jag läst
något viktigare i frågan sedan Torgny Karnstedt
skrev Gnistskärmen och sedan försökte få fart på
arbetarlitteraturen igen i slutet på 80-talet.
Nyström skriver om hur arbetaren sågs under 1800-
talet och i början på förra seklet. Han var obildad,
lite farlig, inte mottaglig för den finare kulturen och
det bästa var om han blev vid sin läst och gjorde
det lilla han kunde. I romanens värld kunde man
skildra eländet men sällan eller aldrig om hur man
skulle ta sig ur det. Vissa revoltörer kunde få fisa
i de borgerliga salongerna, alla visste ju att de ing-
et skulle ändra i alla fall.
Jag tänker på dagens förort och det slår mig hur
likt det är. Den obildade och farlige blatten eller
whitetrashsvensken.
Med arbetarrörelsens växande styrka bröts mark
för arbetarlitteraturen och under ett 30-tal år var
den en dominant. Med sossarnas växande korrup-
tion blev arbetarlitteraturen åter marginaliserad.
Nyström har också en lång tanke om formen. Den
borgerliga romanen kan kanske inte bara tas över
utan man måste frigöra tänkandet också i formen.
Är hiphopen förortens form?
Här finns också en diskussion om kollektiv och indi-
vid som borde fortsättas. Det är nära. De flesta soc-
ialister som jag känt har varit starka individer och äv-
en mer individualsierade än kollektiva. Vi i den kollek-
tiva romanen har alltid varit svårt.
Jag har inget hopp om att Nyströms essä skall leda
vidare och skapa en bred debatt om arbetarlitteratur
i dagsläget, men det är viktigt att några för debatten
och utvecklar den så att den dagen vinden vänder och
en väsnter växer sig starkare igen skall vi redan vara
igång med en stark grund om hur vi skall forma kultur-
en i allmänhet och arbetarskildringen i synnerhet.
Kommentera inlägget här:
