2012-10-28
15:27:00
Vietnamkriget och filmen
Vietnamkriget var efterkrigstidens mest uppmärksammade
krig. Här stred Vietnam för sin självständigthet mot en korr-
upt regim som hade USAs fulls stöd och i slutet var det ett
regelrätt krig mellan Vietnam och USA. Vietnam hade stöd
av Kina och Sovjet så det fanns geopolitiska aspekter.
USA såg det som om att om Vietnam skulle segra skulle land
efter land likt ett dominospel rasa och världen skulle falla för
det kommunistiska oket. Därför var det så viktigt att vinna
kriget i Vietnam.
Detta krig har skildrats i massor av amerikanska filmer men
ingen skildrar helheten och ingen(med några få vietnamesis-
ka filmer utan större spridning)skildrar det ur ett vietnamesiskt
perspektiv.
Apocalypse now är den bästa i genren, men det är mer en allmän
krigsfilm och film om makt än vad det handlar om Vietnamkriget
och slutet på floden är ju mer Kampuchea än Vietnam. Förlagan
är ju Joseph Conrads Mörkrets hjärta och man kan se flera parall-
eller. Conrad skildrar det bisarra belgiska kolonialstyret som död-
ade flera miljoner under sin tid i Afrika och Kongo. Man kan också
läsa av att det moraliska förfallet som fanns i kolonialismens döds-
ryckningar även fanns i det amerikanska imperialistiska i Vietnam.
Deer Hunter är en fantastiskt bra film men den är närmast national-
socialistisk. Huvudpersonerna lever i en bruksort som flämtar och
är på väg att dö. Vad händer med arbetarklassen i dessa struktur-
omvandlingar? Vad händer med människorna när grunden för der-
as levebröd försvinner? Så männen åker till Vietnam och slåss där
i ett krig de inte förstår mot människor som bara vill deras död. Ing-
en koppling finns som att folket i Vietnam som slåss för sin frihet har
något gemensamt med stålarbetarna från USA, bägge utsätts för död
och lidande av en gemensam fiende, kapitalet.
Plutonen bär samma grund. Bra amerikanska killar träffar elaka viet-
namesiska. De snälla harmlösa vietnameserna tas omhand av de
snälla amerikanska soldaterna, men det finns dumma soldater.Ing-
en vet varför de är där och ingen vill vara där mer än några av de
summa och elaka.
Brian de Palma gjorde Uppgörelsen och samma tröttsamma melodi
här. Några dumma soldater våldtar en ung kvinna men en god amer-
ikan avstår. Sedan blir det strid och amerikanerna skyddar de snälla
vietnameserna från de dumma.
Stanley Kubrick gjorde Full metal jacket vilken också den utgår från
den amerikanske soldaten. Det är en utmärkt film som skildrar den
sanslösa och hjärntvättande drillningen av kommande soldater i en
imperialistisk arme men det handlar ju inget om kriget i Vietnam. Där
slår det moralistiska och omedvetna till igen. Den som ser filmen vet
ju inte mer om Vietnamkriget än när man börjar titta.
Så igår kollade jag om Hamburger Hill av John Irvin. Irvin har regisserat
44 filmer varav alla är skit. Ett konststycke bara det. HH är det minst dål-
iga i hans långa lista. HH är intressant därför att det är så många mono-
loger i filmen. Det smäller men inte överdrivet utan här finns utrymmen
för tanke, monolog och dialog. Någon vietnamveteran sa att HH var den
mest realistiska av alla vietnamfilmer och det är nog sant. Jag kan tro att
de satt där och undrade vad kriget gick ut på. Det förstod inte när de fick
rapporter hemifrån att opinioner tog avstånd både från kriget och från
dem som soldater. En soldat i filmen får ett brev från sin flickvän vilken
gör slut med honom då hon anser honom vara med i ett orättfärdigt krig.
Självklart vill Irvin att vi skall tycka synd om soldaterna men för det dug-
er inte ens öppna tårkanaler på vuxna män.
Det finns en flod av B-fimer om Vietnamkriget som inte skall nämnas vil-
ka är så usla att det inte finns ord att beskriva. Ett pekoral skall dock nämn-
as och det är We were soldiers där Mel Gibson är så pinsam att filmen helt
klart var med i nomineringarna om 2003 års sämsta film. Hur filmen kunde
undgå att vinna den kategorin är en större gåta än meningen med livet.
Segraren skriver historien. Vietnam vann kriget men USA den historiska tolk-
ningen av samma krig. Med en mediaapparat som dominerar vår syn på hur
det är och hur det var måste man under ytan för att se sanningen.
Extremen med De gröna baskrarna med och av smygbögen John Wayne var
ju så propagandistisk att den fått Goebells att rodna och efter den kom de
moralistiska sagorna som sa att allt handlade om gott och ont men inte om
vad kriget handlade om. Där är vi än idag.
Kommentera inlägget här:
