2012-09-08
01:37:00
Gudfadern
Jag ser på åter Gudfadern. Jag minns när jag såg den på
för första gången påPalladium för närmare 40 år sedan.Den
gjorde ett enormt intryck. Jag minns inte att jag hade någon
särskilt kritisk analys utan jag svalde allt med bete och allt.
Den bild av maffian som ges är glorifierad. Det kan ju bevis-
as att när den verkliga maffian greps i en stor arresterings-
våg så var Gudfadern den film de ville se och de stora maffia-
bossarna tävlade om vem som skulle vara de fiktiva hjältarna.
I fiktionen lever familjen Corleone på beskydd, hålla kontroll på
fackföreningar och spel. De misshandlar och dödar fackförenings-
folk som vill organisera, utveckla en folkrörelse.
De mutar rättssystemet och det politiska systemet för att kunna
upprätthålla sin ljusskygga verksamhet.
Det är inte det ovan vi tänker på när vi ser filmerna(väldigt få i
så fall)utan vi följer Corleones i en saga där vi vill att det skall
gå bra för dem i deras liv.
I första filmen avslutas det genom att huvudfigureran i de andra
stora maffiafamiljerna mördas brutalt och vi duperas till att tycka
att detta är riktigt och bra. Man borde ställa sig frågan om varför
vi hyllar amerikanska storskurkar med en antidemokratisk agen-
da men skiter i byxorna över svenska småskurkar.
Kommentera inlägget här:
