2013-04-23
00:32:00
Ett dödligt slag för vänstern
I juni 2001 var det ett EU-toppmöte i Göteborg och som grädde
på moset kom president Bush på besök. Det mobiliserades vilt
i hela landet för att demonstrera både mot EU-toppen och den
amerikanska imperialismen. Det genomfördes stora demonstra-
tioner med tiotusentals människor. Manifestationer som hade
kunnat varit en grund att bygga ett alternativ på.
Det blev inte så. När jag cyklade ner till centrum över Heden
stoppades min väg till Avenyn av containrar. Avenyn var en
krigsskådeplats. Öde och sönderslagen.
Jag var vid Järntorget när galna poliser var nära att slå sönder
allt i sin väg. Det var galna blickar jag såg. En gammal helt oskyl-
dig man trycktes upp mot en vägg. En kvinna med barnvagn putt-
ades brutalt iväg. Jag trodde min son var inne i den omslutna cir-
keln. Jag bar på en känsla av ilska, hat och ångest. Jag såg inte
min son och är idag tacksam för det. Mina tankar just då var inte
att vända andra kinden till. Då jag är envis hade antagligen polis-
en slagit ihjäl mig.
Det var så mycket känslor.
Dagarna efter fanns en stark opinion i Sverige som önskade livet
ur alla som funnits bland demonstranterna oavsett om de var fred-
liga eller inte.
Anarkister och vanligt småbus(jag såg flera kriminella från både Backa
och Angered)som bara ville leva djävulen och gjorde det.
Skotten i Ådalen -31 stärkte vänstern i landet. Man organiserade
sig och tog kamp för att det inte skulle hända igen. Många är star-
ka. 2001 gav det motsatta. Närmast en upplösning av vänstern.
Organisationerna var för dåliga.
Nu sänder P1 en dekalog om händelserna. Den inleds av en trilogi
varav två avsnitt har gått. Reine Brynolfssons underrättelsepolis är
mycket, mycket intressant.
Kommentera inlägget här:
