2013-04-19
15:58:28
Hur det hela gick åt helvete
I början av 70-talet insåg makten och högerns ideologer att
något måste göras. Välfärdssamhället började ta för stor plats.
De rikas privilegier hotade att minskas ytterligare.
Den globala kampen som USA och Reagan drog igång med
benäget bistånd från Margareth Thatcher på 80-talet vilken
fick till konsekvens att Sovjet och Östeuropa föll ihop spillde
över på Sverige. Här var det dock inga murar som revs eller
folk som vann sin frihet. Här restaurerade vi klasssamhället
och överklassen drev in pengar för att återta sina privilegier.
Det privata sattes i centrum. Det var viktigt att slå fast att en
unge från Danderyd hade samma förutsättningar som en från
Rinkeby. Det var viktigt att slå fast att den förstnämnde var
kreativ och närande, den andre lat och tärande. Så hade ju
kungahusen och adeln i århundraden försvarat sina privileg-
ier.
Nu en bit på 2000-talet ser vi ett klasssamhälle som inte visar
några tecken på att göra annat än att öka klasskillnaderna.
De unga i förorten ser sin framtid inom hiphop, fotboll eller
att bli gangsters efter engelsk eller amerikansk förebild.
Hur man skall få stopp på denna galenskap är lätt att säga,
svår att genomföra.
Den vänster som finns måste inse att kampen idag är defen-
siv. Det måste handla att alla goda krafter blir en. I historien
har dessa lägen funnits då man bildat enhetsfronter mot en
fiende som blivit för stor.
Det handlar om att vi åter måste organisera oss. Vi måste
inse att varje enskild arbetare är en svag en men att många
tillsammans ger styrka. Enkelt men inte så lätt att omsätta i
praktik.
I område efter omåde handlar det om detta. Enas och organ-
iseras.
Idag kan det inte vara svårt att se nödvändigheten. Massarbets-
löshet, dyra hyror, nedrustning av den allmänna välfärden och
den utbredda girigheten hos överklassen. Vad mer kan man
behöva för att ta kampen för en bättre tillvaro?
När jag googlade på adelshus kom det en fråga om jag menade andelshus.
Kommentera inlägget här:
