2013-04-09
00:09:00
Vad ville jag
Jag har funderat lite över ett samtal jag hade i fredags.
Varför blev jag och varför var jag kommunist? Mina för-
sta steg fanns ju tidigt i det ständiga läsandet av de klas-
siska äventyrsromanerna eller filmerna. Underdogen som
slåss mot det stora makten. Kampen för rättvisa. Kampen
mot förtryck. Det var ju ledmotiven.
I mitt lilla liv var det inte så mycket jag var missnöjd med
och det var definitivt inte en drivkraft. Det var den stora
världen som anropade. Den kinesiska revolutionen, krig-
et i Vietnam, befrielserörelserna i Afrika, Allende och kupp-
en i Chile, Tupamaros i Uruguay, Andra Världskriget och
det följande kalla kriget, de transnationella företagens rov-
drift av land och människor i Tredje Världen, Spanska inbör-
deskriget, Ryska revolutionen, B Travens romansvit om en
revolution, Anna Seghers roman Det sjunde korset, Martin
Andersen Nexö och listan kan göras lång.
Det handlade om att göra det lilla tråkiga livet större och rol-
igare. Det handlade om att alltid få vara i gemenskaper.Det
handlade om att befria människan från konventioner. Det
handlade om det som senare kom att kallas för flummigt.
Det handlade definitivt inte om att skapa Gulags. Det hand-
lade inte om att se det privata överrationellt och övervakat.
Det handlade inte om begränsningar och förbud. Det hand-
lade inte om att förbjuda åsikter och ännu mindre om att fäng-
sla folk som tyckte annorlunda. Det handlade inte om nackskott
i källare eller tortyr i läger.
Det blev inte riktigt som det var tänkt.
Revolutionen och socialismen skulle ju komma som en natur-
lig utveckling av kapitalismen när denna nått sitt sista stadium.
Det gick för fort.
Nu är det mer tid men nu är inte socialismen ett alternativ. Skugg-
orna från 1900-talet är för långa. Vad kommer det för lösningar?
Vem vet? Den kapitalistiska krisen fördjupas. Kinas 1,5 miljader
och Indiens miljard människor knackar på dörren. 1900-talets
välstånd byggde ju på att miljarder hade absolut ingenting.
Krig? Inte omöjligt. USA utan ekonomi men med 53% av alla jord-
ens vapen kommer ju inte att självdö som Sovjet och Östeuropa.
Man får hoppas på det goda hos människan. Det som en förkross-
ande majoritet av jordens alla människor bär på. Det som finns und-
er all makt och all girighet.
Jag tror ändå att den unga jag hade rätt i sina funderingar om det
lilla goda livet som det viktiga. Det är ju där vi lever. Det handlar ba-
ra om att alla skall ha rätt att leva det lilla goda livet. Inte bara en
liten grupp i ett litet antal länder.
Kommentera inlägget här:
