2013-08-25
01:15:07
Det lilla livet
Den stora anledningen till att vi idag har svårt att
engagera oss politiskt är att vi fått det så relativt
bra. Det som engagerar är det som är nära. Det
var många som gick igång på trängselskatten för
det var så uppenbart, särskilt för oss i Backa, att
det fanns uppenbara orättvisor. Själv har jag ing-
et emot att bilister betalar sina egna avgifter vad
det gäller vägnätet. Pengarna från trängselskatt-
en skall ju finansiera infrastrukturutbyggnad här
i väst. Det kan ju också ha att göra med att jag
inte har bil.
De som har det svårare i dagens Sverige är för
svaga och oorgansierade för att klara av att gö-
ra sina röster hörda och i princip alla politiska
partier styra av människor fråm medel- och öv-
erklass, undantaget är Sverigedemokraterna
men de folkliga frågor de driver kunde jag vara
utan.
Partiernas klassstruktur gör också att solidaritets-
frågorna sjunker undan. fram till 80-talet fanns en
bärande tanke att solidaritet var hjälp till självhjälp
och att man solidariserade sig med andra folk för
att det också fanns ett egetintresse.
Det var inte svårt att se att Vietnams folk led ett hel-
vete mot den amerikanska imperialismen och det
var många som kunde dela tankarna på ett fritt Viet-
nam där det vietnamesiska folket själva avgjorde sitt
öde. Det fanns också ett egetintresse att försvara det
nationella oberoendet mot en militär stormakt.
Idag är det svårare. Vem vill stödja islamism? När
Sovjet ockuperade gick det att få många med sig.
Inte för att man stödde islamism utan för att man
var emot sovjetisk imperialism. När idag USA ocku-
perar Afghanistan på närmast identiskt sätt som Sovjet
och där USA använder samma argument som en gång
Sovjet går det trögare.
Vi har problem att idag orientera oss i vem som är vän
och vem är fiende.
Skall man stödja Assad i Syrien, en diktator som förföljt
opposition i decennier, eller skall man stödja en opposit-
ion som är så splittrad att de snart börjar bekämpa varan-
dra. Där finns allt från närmast USA-agenter till Al Qaida.
För att få igån rörelse krävs visioner. Idag finns inte dessa
visioner. Det finns inga utopibyggare utan bara försvarare
av det som är och de som vill ha kosmetiska förändringar.
På ett sätt är det bra med SD. Det ställer vissa frågor på
sin spets. Dock saknas ett parti som väver in en klassana-
lys i frågorna.
Alla vill ju väl. Det är bara det att överklassen aldrig kommer
att gå med på att avstå sina privilegier självmant. Det är bara
politisk kamp som kan förändra de grundläggande orättvisor-
na i ett samhälle. Den goda viljan räcker inte.
Kommentera inlägget här:
