2013-08-01
13:27:02
Film
I SvT(var annars) sänds den fantastiska serien Story of film.
Det är inte bara en genomgång av mer än hundra år med
film, det är också en kulturgärning av sällan skådat slag då
den visar att film skapas på andra ställen än Hollywood.
Förhoppningsvis är vi åter i 60-tal vad det gäller film. Då bör-
jade den amerikanska publiken överge bio för TV och lämn-
ade dörren öppen för att göra annorlunda film.
Idag är det nätet och i synnerhet långa TV-serier som gör att
människor överger bion. När utbudet, som i Sverige, bestäms
av en ägare i närmast monopolställning blir utbudet anorektiskt.
I hela världen görs det massor av bra film som aldrig när till oss.
Vi får vara nöjda med ett slätstruket amerikansk utbud med en
och annan svensk produktion inslängd som alibi.
Idag om någon gång skulle man diskutera kulturimperialism.
The Guardian har stängt ner sin kulturredaktion då man anser
att tyckande om kultur görs bättre på nätet. Vad det gäller film
vore det ingen skandal om svensk media gjorde samma sak.
Sedan Arbetet lades ner och stängde av Sven E Olssons film-
kritik har inget varit värt att lyssna på eller läsa om film i detta
land (möjligen Fredrik Sahlin).
I slutet av 70-talet gav Bo Cavefors ut ett antal böcker av afrikansk
författare. Det var Camare Laye, Wole Soyinka,Lunadino Vieira,
James Matthews och Sembene Ousmane. den sistnämnde skrev
Guds träbitar, som var en fantastisk episk roman om en strejk i
Dakar 47-48.
Men Ousmane var den afrikanska filmens fader. Hans filmer skap-
ade efterföljare inte bara i Afrika utan även svarta i USA hade hon-
om som inspiratör. Hur många filmer visas av Ousmane? Vem vet
något om denne man idag?
Kommentera inlägget här:
