2013-08-06
00:22:25
Fyra former om en berättelse
Yngve Frejs barn är en låt av Lasse Tennander.
Det är en roman av Stig Claesson. Vem älskar Yngve Frej.
Det är en filmatisering av Lars Lennart Forsberg.
För den som vill läsa om det finns mer här.
Idag läste jag en essä av Stefan Jonsson som handlade om Yngve Frej.
Jag fastnar där för en mening:
-Något håller oss fortfarande samman,men vi håller inte längre i det
tillsammans.
Essän handlar om att ta tillvara historien. Vi måste ta vara på det som
varit och bjuda in det som varit i det offentliga samtalet.
Vi måste också komma ihåh alla historiens förlorare om vi skall kunna
fortsätta att utveckla en demokrati värt namnet.
Lasse Tennader skrev till sin skiva Alla är vi barn i början följande:
"För mig är progressiv musik en ärlig musik. En musik som ställer sig på folkets, på arbetarnas, på de förtrycktas sida. En musik som inte är ett självändamål för en gitarrvirituos. En musik som inte söver, inte ljuger. En musik som värmer och som krymper avstånd. En positiv, enkel musik som sprider glädje och medvetenhet. En musik som vågar ta ställning."
Kommentera inlägget här:
