2013-08-21
12:22:44
Kris och musik
För 20 år sedan arbetade jag med en psykotisk autist som
höll på att göra kaos med min hjärna. Hans vildsinta proj-
ektioner letade sig in och förändrade mitt vara.
Jag spelade fotboll på låg nivå och från det att aldrig fått ett
gult kort gick jag till att få gula och röda om varandra i varje
match. Jag var tvungen att få ut all skit jag hade inom mig
någonstans. Det var bättre att släppa ut det på en fotbolls-
plan än hemma med barnen.
Då fick jag en kasset med Jeff Lynne och hans Armachair
Theatre och det gick varm i min Walkman. Jag övertolkade
de i huvudsak banala texterna så att de kom att få en betyd-
else som de aldrig var menade.
Jag tolkade in min relation till den psykotiske autisten i varje
text. Jag tyckte att de som inte förstod vad jag pratade om
var helt dumma i huvudet.
Every little thing, Don´t let go,Lift me up,Save me now blev
bibelord på min golgatavandring.
Idag när huvudet är klart och jag lyssnar igen på nyinköpt CD
och åter har distans lyssnar jag till fantastiskt bra popmusik
men inte så mycket mer.
Kommentera inlägget här:
