2013-12-19
12:01:57
En film
Igår var jag och såg Philomena på Bergakungen. Filmens regissör
är Stephen Frears som gjort massor av film men de två jag har när-
mast hjärtat är de två om relativt dysfunktionella familjer med stora
hjärtan på Irland, The Snapper och The Van.
Philomena handlar om en gammal kvinna som på ålderns höst be-
slutar sig för att leta reda på sin son som togs ifrån henne när pojk-
en var fyra år. Till sin hjälp får hon en journalist som hamnat i kris
och som inte riktigt vet vad han skall göra av sitt liv.
Tillsammans börjar de söka vad som kan ha hänt med sonen och
det blir en resa som för dem närmare varandra. Filmen är based
om a true story vilket aldrig brukar båda gott men den här filmen
är ett undantag från den regeln. Det är en taskspark mot den kat-
olska kyrka som höll unga kvinnor i kloster under slavlika förhållan-
den och sålde av deras barn till USA.
Judi Dench och Steve Coogan gör filmen och visar att filmer med
små medel kan lyftas av karaktärskådespelare av rang.
En intressant trend såg jag denna kväll. I en trailer för filmen
En familj av John Wells, vilken gjort mest TV och i huvudsak som
producent, har T S Eliot som en markör och i en scen deklameras
en av hans kändast strofer.
This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.
I en av slutscenerna i Philomena säger Coogan några väl valda
ord:
We shall not cease from exploration
And the end of all our exploring
Will be to arrive where we started
And know the place for the first time.
Dench tycker om orden och frågar om han kom på dem
And the end of all our exploring
Will be to arrive where we started
And know the place for the first time.
Dench tycker om orden och frågar om han kom på dem
i stunden och Coogan svarar: nej, det är T S Eliot.
Kommentera inlägget här:
