2013-12-12
12:52:58
Lojalitet
Idag berättas det att Rynair förföljer sina piloter och kräver
lojlalitet. Om man inte bara pratar väl om företaget så kan
man räkna med repressalier. Rynair gick till amerikansk dom-
stol för att få ut IP-adresser på chattande piloter och fick till-
gång till dessa.
Nu kan man tro att detta underrättelsearbete bara pågår i
galna transnationella företag men så är det inte. Svenska
staten gör det, kommuner gör det, stadelsnämnder gör det
och förvaltningar gör det.
2000 när vi flyttades från en arbetsplats till en annan kallades
jag och nägra kollegor till ett möte med Torslanda SDN där vi
uppmanades att skriva på en lojlaitetsförklaring till SDN. Ty-
värr kunde jag inte vid det tillfället hålla mig kall utan kallade
dem för brunskjortor och pappret kom aldrig fram. De insåg
att de gått över gränsen och det fördes inte på tal igen.
Dock, inser jag idag, hade jag öppnat ett sår som inte läkte.
Under åren som gick kom indikationer på att det fanns kontroll.
När jag sedan började att blogga 2005 visade det sig att mina
arbetsgivare hade koll på vad jag skrev. Vid två tillfällen om-
bads jag att sluta blogga. Jag bad den stackare som fick vara
budbärare att dra åt helvete och hänvisade till att vi har yttrande-
frihet.
Ytterligare några år senare kom en Lex Saraanmälan på vårat
boende. Då tog det fart ordentligt. Min blogg blev deras stora
måltavla. Hur många timmar de måste lagt för att nagelfara den
är svårt att uppskatta, men då de hittat de som hade koppling till
jobbet bland över 3000 inlägg måste det varit åtskilliga. Det fanns
dock inget i bloggen de kunde hämta näring ur. Jag visste att de
läste och lindade in det som handlade om SDN så att de skulle för-
stå utan att kunna göra något.
Då gick de på när inläggen var publicerade. Det var lövtunnt men
budskapet var tydligt. Värre var att de bedrev underrrättelsearbete
och kontaktade andra arbetsgivare för att kolla mina förehavanden.
De kom då fram till att jag lämnade arbetsplatsen 20 minuter innan
utsatt tidigare än jag fick på tisdagmorgnar. Att alla gjorde så var
inte min uppgift att föra fram.
Jag kallades till möte med mitt SDN där den framkom att de skulle
anmäla mig. Jag pratade med mitt fackliga ombud och hon sa att
de inget hade men att en sådan process kunde ta år. Jag beslöt
mig då för att säga upp mig på direkten och lämnade det mötet som
en fri man. Senare kom ytterligare 3 Lexanmälningar och två om sex-
uella trakasserier vilket visade att boendet var i djup kris och att SDN
hade noll kontroll. Det exploderade ett halvår senare i en artikelserie
i GP där SDN fick stå med rumpan bar.
Det Stasibeteende som jag i ett mejl visat på förekom och administre-
rades från SDN visade sig senare vara värre än jag trott då det kom
fram att man skickat in en informant för att ta reda på vad som hände
på boendet.
Jag tror inte detta beteende är ovanligt. I det offentliga finns idag direk-
tiv om kontroll som skall syfta till lojalitet. I verksamheterna som skall
vara lönsamma krävs en ordergång som skall förhindra friktioner.
Det är inge skillnad i hur det offentliga eller det privata vill kontrollera
sin anställda. Det handlar om att undvika någon som helst negativ pub-
licitet utan allt skall vara som i den bästa av världar. Det har alltså ing-
et med verkligheten att göra.
Lojalitet är en vacker sak om den praktiseras underifrån eller på ett
jämställt plan men är förtryckande om den kommer uppifrån.
Kommentera inlägget här:
