2013-12-12
01:36:00
tankar i vinternatten
Jag lyssnar till Slavoj Zizek i en diskussion om hans bok
On violence och fastnar där han pratar om 68-rörelsen.
Han ger inte mycket för flower power och den militanta
vänstern, men däremot vill han stanna upp vid tanken
om möjligheter. 68 födde tankar och ideer om hur vi kun-
de leva på ett annat sätt. Det efterlyser han. Vi skall inte
kasta ut det vi har. För Zizek betyder det att han lär av
Hegel, Marx och Lacan mer än andra men hans tanke-
värld flödar fritt, men han lämnar dörren öppen, hur skall
vi gå vidare. Han anför makten som sådan som ett hinder
som man alltdi måste ta i beaktande.
På Realisten.se finns en recension av Dan Josefssons
Mannen som slutade ljuga och summan av den var att
sekten som Josefsson beskriver var starkt påverkar av
Frankfurtskolan. Det finns ju en poång för en nazist att
skjuta in sig på just Frankfurtskolan. De var ju marxister,
i många fall freudianer och de hade en påverkan på den
det intellektuella från 30-talet och framåt med höjdpunkt-
en under 60-talet där Marcuse blev en av de mest refere-
rade ideologerna. Men framför allt var de ju nästan allihop
judar. Det är svårt att tänka sig att någon annan än en naz-
ist skulle koppla ihop utvecklingen i Sverige och Sätila med
Frankfurtskolan.
Det är dock tragiskt att man kanske inom en snar framtid åter
måste ta meningslösa diskussioner om judekonspirationer
och annan nazistisk smörja på allvar.
Zizek går i taket när man pratar om tolerans och han är ingen
vän av en av Frankfurtskolans stora, Jurgen Hanermas, eller
dennes tankar om den deliberativa metoden, Zizek efterlyser
intellketuell konfrontation före tolerans. Han ser toleransen i
perpsektivet rika mot fattiga. Den rike är tolerant mot den fatt-
ige så länge den senare inte inkräktar på de rikes ägodelar.
Kommentera inlägget här:
