2013-02-07
15:19:17
Varat bestämmer tänkandet
Jag har levt ensam i mer än ett decennium och tiden
eroderar all längtan efter att inte vara ensam. Det är
inte ofta jag tänker över detta och när jag gör det är
det ofta i negationer.
Jag märker av det när jag läser eller ser på film, min
förståelse för relationsproblem är nästan nere på noll.
Jag har blivit reduktionist.
Jag kokar ner alla problem till att bli ett minimum.
Om ett par säger sig ha problem gäspar jag och tänker,
skilj er då för ihelvete.
Om ett par säger att de har sexproblem tänker jag, knulla
någon annan eller dig själv , men sluta gnäll.
När jag levde i förhållande läste jag Alberoni och Fromm
och tyckte de var geniala. Idag tycker jag att Alberoni är
ingenting av värde medans Fromm fortfarande är ett geni
men då ur ett samhälleligt perspektiv.
När jag fick barn läste jag massor om uppfostran och barns
utveckling. Jag läste den famösa Barnaboken och jag läste
Spock. Idag läser jag inget av detta.
Jag kan fortfarande läsa om pedagogik men då mer ur ett
vetenskapligt allmänt perspektiv.
Jag har ännu inte börjar intressera mig för pensionsfrågor eller
geriatrik. Snart är tiden inne för det.
Kommentera inlägget här:
