2013-01-03
00:20:00
Återblick och framtid
För snart tjugonio år sedan gick jag i en park tillsammans
med en god vän. Våra söner var ungefär ett år. Livet hade
gått in i andra banor. Vardagens trivilaiteter tog tid från det
revolutionära tänkandet. Tidigare hade jag kunnat kritisera
äldre för att de inte orkade eller hade invändningar och hän-
visade till sina familjer. Nu förstod jag.
Vi pratade den dagen om en gryende fascism. Vi pratade om
en latent svensk vardagsfascism som inkluderade rasism. Vi
var överens om att framtiden inte var skriven. Det var inte helt
självklart att det skulle bli rättvisare och mer solidariskt. Vi såg
redan att socialismen var på reträtt. Vi sörjde inte de kommu-
nistiska regimernas sista strider. Vi såg deras fall som en nöd-
vändighet för att en friare och utecklande socialism skulle kun-
na ta form. Jag har fått vänta och väntar ännu på det.
2012 blev fascismen en offentlighet i Sverige för första gången
sedan Andra Världskrigets slut. Sedan 1945 har öppen rasism
varit en omöjlighet i detta land. Vi hade ärr från kriget. Hur vi
svek i neutralitetens namn och hur vi utvisade folk till koncen-
trationsläger eller vägrade folk att fly från desamma.
Ny Demokrati var en populistisk parentes. Nu står något mycket
allvarligare för dörren. I fronten finns Sverigedemokraterna och
bakom dem finns ett antal mer eller mindre öppet nazistiska org-
anisationer. De är hungriga och på framfart. De predikar hat och
demoniserar invandraren. Blatten är roten tillt ont. Det är märkligt
att vi inte vaccinerats från detta. De pratar om att spara pengar på
att utvisa blattar men aldig att de pratar klass. De rika lämnas utan-
för. Propagandan är märklig. PK-media eller gammelmedia som det
kallas sägs ingå en koalition med alla riksdagspartier(utan SD)om
att släppa in blattar i Sverige, men varför skulle denna jättekoalition
göra detta blir aldrig klargjort. Makten gillar inte svenskar är den en-
da förklaringen. Hur kan det få genomslag? Det är ju infantilt.
Dock, facismen är inte en intellektuell rörelse och ännu mindre är
nazisterna det. Det var ingen slump att nazisterna i Tyskland anord-
nade bokbål.
Deras luft är hatets. I hatet finns ingen dialog eller diskussion. Det är
därför alla rasister anser att de inte får komma till tals. Om de får svar
på sitt hat anser de att det är ett utslag av diktatur. De lyssnar inte på
sakargument. De kör på och tittar bara framåt. Den som inte är för är
emot. Det är lite religiöst.
Mot sådant kan man inte debattera. Mot sådant måste man organisera
sig. Om man anordnar debatter vinner de för de får komma till tals. Der-
as anhängare skiter i andras argument. De vill bara ha bekräftelse av si-
na egna.
Vänstern har varit stark i dessa frågor ända sedan begynnelsen. Så inte
nu. Vänstern är svag. V-partiet driver sakfrågor utan helhetssyn. Det är
också ett toppstyrt parti som agerar via arvoderade tjänster i stat och kom-
mun. Det största hotet mot dem är inte rasisterna utan att de skall förlora
sina arvoden.
Utanför V-partiet finns finns trötta rester från 70-talets vänster. Där finns
trotskister som inte ens kan vara i samma organisation utan måste ha två.
Där finns de gamla sovjetkommunisterna som blivit till SKP, det är ju näs-
tan roligt. Där finns Kommunistpartiet som förlorat sin energi och blivit ett
gubbigt parti som närmar sig sotdöden.
Få ljus på himlen med andra ord. Med en svag vänster kan man förvänta
sig att de öppet borgerliga partierna, socialdemokratin inkluderad,kommer
att bekämpa fascismen genom att ta upp deras frågor. De kommer att be-
gränsa invandringen, de kommer att erkänna problem med etnicitet, de kom-
mer att betona det svenska och de kommer att bekämpa SD med att försöka
ta över dem. Det lyckades ju med Ny Demokrati. problemet är att SD är myck-
et mer organiserade än vad Ny Demokrati var. Att gå nära SD kommer bara
att öka deras stöd.
Man kan alltså bara organisera bort SD och fascismen. Bara en stark vänster
kan bekämpa fascismen korrekt. Den finns inte idag.
Kommentera inlägget här:
