2013-01-19
01:02:58
Jag har svårt att hänga med
Igår satt två personer i Debatt och pratade sig varma för
polyamorösa förhållanden. Det känns som en variant av
de fria förhållandenas politik som gick på 70-talet. Konse-
kvensen av 70-talet kan man ju idag läsa sig till eller se
på film. Det var inte så bra. Det fanns vinnare och det
fanns förlorare. Det var aldrig jämlikt. Någon som hade
svårt att knyta an knullade runt och fick support av någ-
on stackare som bara vill ha runtknullaren för sig själv.
Ännu värre var att man sa att det var bättre att göra det
lagligt för då skulle muslimska kvinnor få lagstadgat skydd
i de relationer där en man lever med fyra fruar istället för
nu där de lever utan lagligt skydd. Det är oroande att man
inte kan se varthän ett dylikt rättstänk leder.
Idag lyssnar jag till Människor och tro och landets mest oem-
patiska politiker, Maria Abrahamsson, talar om surrogatmöd-
raskap. Hon vill ha detta. Det finner jag märkligt. Hur kan en
politiker som offentligt sagt att hon inte vill ha barn (jag stöd-
er henne fullt i det)några år senare driva på att andra skall
föda barn åt en främmande familj?Säkert har hon ändrat sig
och vill ha barn men hon vill att någon annan skall göra jobb-
et. Hon har ju pengar och hela hennes politiska väsen hand-
lar ju om att bekräfta och utveckla klasssamhället.
Varför skall man göra allt så svårt? Det finns väl tusentals barn
som behöver föräldrar? Varför inte adoptera? Jag kan förstå
alla dem som kämpar på för att bli gravida med alla till buds
stående medel men att låta någon annan föda åt en blir ju någ-
ot helt annat. Det blir ju ändå inte mer biologiskt ens eget än
ett adopterat. Skall mannen befrukta surrogatmamman då upp-
står ju ren cynism.
Borgerligheten tappar spärrarna. Vi skall ha skattelättnader för
att de rika skall kunna hyra städhjälp, byta tak, servera drinkar
och nu skall underklassen, om än de friska och genetiskt per-
fekta, föda barn åt överklassen. Förr räckte det att underklass-
en ammade de rikas barn.
Kommentera inlägget här:
