2013-01-11
12:22:04
Kulturell öken
Call girl var förra årets ljus på himlen men för övrigt är det
mörkt inom filmen. Var finns filmerna som skildrar vardagen?
Var finns filmerna som ger oss verktyg att förstå vår samtid,
eller för den delen vår historia vilket är en del i att förstå sin
samtid?
Det är Läckberg, Marklund och Wallander. Dåliga produktioner
som är som att förstå sin samtid med hjälp av en burk Stesolid.
Vad vi skulle behöva mer av är film som skapar frågor som fri-
modigt utmanar det officiella samhällets värderingar och praktik.
Mer Lasermannen och Upp till kamp, mer The Wire eller Engre-
gages.
Jag saknar filmer som Pan´s labyrint vilken hade ett innehåll som
var laddat och en form som letade sig utöver det vanliga utan att
för den skull hamna i övernaturligt trams.
Prometheus var ett försök som nådde långt. Men denna typ av prod-
uktioner är ju gigantiska apparater som har sin begränsning i inne-
håll.
Ken Loach levererar osvikligt år efter år och så även i år. Änglarnas
andel är dock en bagatell och ingen av Loach större filmer, men i dag-
ens utbud når den ändå topp.
Jag saknar de små filmerna med det stora innehållet av regissörer som
Jim Jarmush och Derek Jarman.
Kapitalismens kris är inte minst tydlig inom filmkulturen. De filmer som
ges företräde är säkra kort som vampyrfilmer, romantiska komedier,
action- och thrillerrullar, animerade familjefilmer och allsköns allfarts-
kultur. Nå så många som möjligt och låt ingen kunna ta illa vid sig all-
ra minst sponsorerna.Det mesta som når svenska ögon är USA-produ-
cerat. En vanlig svensk TV-kväll innebär massor av amerikansk film och
oftast av utslätad karaktär. I de reklamfinansierade kanalerna görs detta
med ändlösa repriseringar.
På de stora dukarna finns Folkets Bio som en röst i öknen. Av alla våra
stora biografer finns bara Royal kvar och den har problem. Varuhusen
tar över och med dem ett utslätad utbud.
Vi har svårt att ens få in annan nordisk film på bio och TV. Utan Public
Service skulle det utbudet vara lika med noll. Tysk, fransk, italiensk, spansk,
eller kinesisk film är svår att se. Allt kokar ner till amerikanska soppor.
Livet blir fattigare utan film med lite tuggmotsånd. Var finns mångfalden?
Kommentera inlägget här:
