2013-07-25
14:29:37
Invandrarna
En bra test i hur dumihuvudet man är är att om
man läser om en våldtäkt eller gruppvåldtäkt och
hur man då reagerar.
Om man i först hand tänker att det måste vara
blattar som gjort är man definitivt dumihuvudet.
Om man istället direkt tänker på den fasa kvinn-
an som blivit utsatt för detta känt och känner är
man rätt ute.
Det handlar om empati.
Under 1800-talets andra hälft utvandrade 25% av
Sveriges befolkning. Det fanns många orsaker. Det
var de som ville mer och som inte såg att det Sver-
ige gav räckte till. Ekonomiska flyktingar om man
så vill.Så fanns de de som flydde landet därför att
de inte kunde leva efter sin tro. Religiösa flyktingar
om man så vill. Det fanns det som flydde landet or-
sakat av att Sverieg var en diktatur. Politiska flyking-
ar om man så vill. De tog sig till USA för de hade råd
att lösa båtbiljetten över. Alla som tog sig dit blev inte
goda medborgare. Vissa söp ihjäl sig eller blev krimi-
nella.
Om detta har Moberg skrivit om i Utvandrarsviten.
Så fanns det de utfattiga. De som inte hade råd att ta
sig över till USA. De tog sin tillflykt till Danmark eller
Tyskland och de allra flesta gick under i den flykten.
Det var backstugusittarna som flydde och de helt ut-
bottade.
Om detta finns inte mycket skrivet. Mig veterligen är
det bara Gunnar Adolfsson som litterärt skildrat detta.
Nexös Peller Erövraren har det med. Pelles far Lars
flyr till Bornholm där han blir dräng.
Ingen skulle med det vi idag vet göra antagandet att alla
dessa 25% som flydde landet var goda människor som i
alla fall bemötte sina nya länder med glad och öppen famn
och gjorde goda gärningar. De hade alla blivt utsatt för ett
förtryck i en eller annan form som skadat deras tillit till männ-
iskor. Den stora majoriteten gjorde säkert inte ont utan sökte
forma sitt liv efter bästa förmåga i en ny miljö.
Skall det vara så svårt att anlägga det perspektivet.
Kommentera inlägget här:
