2013-06-11
00:39:08
Äntligen en bra film
Gabriella Pichlers debutfilm Äta sova dö visade sig vara
en socialrealistisk film som nästan aldrig görs längre. I
huvudrollen en 20-årig ung kvinna och hennes strävan
att få mening i livet. I huvudsak handlar det om att få
ett arbete för att hitta en sammanhang i tillvaron.
Rasa, som hon heter, är rund och har underbett och är
född i Montenegro. Ett antal stigma som brukar diskvali-
ficera en människa från att spela roll på filmduken. Men
det är just avsaknaden av det tillrättalagda och sköna
som gör filmen så bra. Medelklassen skimrar förbi som
jobbcoacher, arbetsledare och arbetsförmedlare utan
känsla för den arbetarklass som står utan arbete.
Hur äcklig känns inte coachens tal om att det hänger
på den arbetslöse själv om hen skall få jobb?
Så fungerar det moderna Sverige. Den rike har fått sin
position och sin förmögenhet tack vare sig själv och sitt
arbete. Den fattige har förlorat sitt arbete och befinner
sig i sin utsatta position av ren lathet.
Så rullar klasssamhället ut igen. Förstå att du bara kan
agera själv. Det är ingen ide att förena sig med andra i
utsatt position då skapas bara subkultur och bidragsbe-
roende. Den rike skall beundras och låtas vara i sin pos-
ition.
Filmen är en film för alla underdogs. Det är allt annat än
förskönande. Men i all skit finns det hopp. Det går att för-
ändra och det måste gå.
När man ser en film som denna föds tankar och det är en
helt annan känsla än den eskapistiska massfilmen ger.Den
senare är till för att roa och passivisera.
Kommentera inlägget här:
