2013-06-20
11:05:56
Ett måste för varje cineast
För två dagar sedan visades en dokumentär om och med
Woody Allen. Den är över tre timmar och täcker det cen-
trala i Allens produktion.
Allen är ju unik i filmens värld. Hans filmer är till ytan enkla
och i många fall snarlika men de sitter. En film som Annie
Hall är som jag såg 1977 gjorde ett stort intryck. En massa
scener har flyttat in i ryggraden. Som när Allen och keaton
står på en balkong och konverserar men i undertexter får
man läsa vad de verkligen skulle ha vilja ha sagt. Eller när
de skall gå på bio och hamnar i dispyt om vad Fellini i
själva verket menade med sina filmer och Allen går bakåt
i biokön och hämtar Fellini i egen hög person.
Zelig är annars favoriten. Om en person som hela tiden for-
mas av sin omgivning, bokstavligt. Det är en liten film med
ett stort budskap.
Alla säger I love you är ju till ytan en bagatell. En muisikal.
Men här finns en republikansk senator som får en hjärnblöd-
ning och blir liberal. Här finns en filanstropisk medelklass-
dam som tar sig an en förhärdad brottsling som blåser henne
på allt hon har. Så även i de lättaste av filmer finns det ett
djup.
Detta gör Allen till en av vår tids mest originella regissörer.
Kommentera inlägget här:
