2013-06-22
13:21:00
Oro
Jag växte upp vid Redbergsplatsen. Det var arbetarkvarter. Olskroken
som låg nedanför blev under åren mer och mer de utslagnas kvarter.
Några år in på 70-talet när jag blev tonåring utvecklades här en slags
frizon för unga. Jag minns överhuvudtaget inte att vuxna fanns i vår
vardag mer än i skolan.
Det fanns en närmast gränslös frihet. Vi sniffade i Strömmensbergspar-
ken, vi rökte på och söp i Redbergsparken, vi åkte upp till Bergsjön och
gjorde alltihop.
Jag kände ett antal langare och kunde lätt få tag i hasch. Vi kunde köpa
mellanöl varsomhelst. Systemet i Flamman var det bara att be en alkis
köpa ut. Vi fick tag i hembränt. Thinner eller lim var ju bara att handla.
Det var våldsamt men aldrig jag läste eller märkte att vuxenvärlden såg
detta som ett problem.
D slog sönder två andra killar på 3.ans spårvagn mitt på ljusa dagen.
K misshandlade en kille på Avenyn för att han hade en löjlig mössa.
C slog en yxa i huvudet på en ung man för att denne hade hånat en
annan C.
P hoppade från ett tak i Bergsjön efter intag av LSD.
B sprang rätt på en spårvagn under rus och blev kroniskt knäpp.
L misshandlades grovt vid två tillfällen för att han sadess ha knasat J. Jag
blev jagad i ett halvår av samma orsak.
Det var de sista skälvande gruppkrigen mellan Lundengänget och Redberg-
et och Olskroken som pågått sedan 1890-tal. Gårda var ju på väg att för-
svinna de var borta från gängrivaliteten.
I vår verklighet fanns Lucifers bunch som var ett knuttegäng. LB hade ett
rykte som var behäftat med våld. Nevada hade slagit ner 8 poliser på Lise-
berg. I deras kåk på Hisingen fanns ett knullrum dit unga tjejer togs och lär-
des upp(vad som var sant med LB vet jag inte, men i vår värld var det en
sanning). De stödde allt vad USA gjorde(detta var alltså den stora vänster-
epoken med Vietnamkriget och motståndet mot samma krig) och sa att de
skulle döda kommunister.
Vi gick med märken vi fått från Demokratisk Allians där det sod "Stoppa
vänsterextremismen" och på Leejackorna hade vi USA-flagg. Jag minns
överhuvudetaget ingen vänster.S fick stryk för att han hade ett FNL-märke
på sin jacka.
Vi var uppe i nybyggda Hammarkullen och på en lekplats där fick S en pistol
instoppad i munnen men han var för full för att bli rädd.
Hans Burgemeister gick i läderstövlar och svart läderrock och berömde när
han såg "schöna ariska pojkar". Han var medlem i Nordiska Rikspartiet.
Berättelserna är många fler. I det perspektivet reagerar jag mer på historie-
lösheten när det för några år sedan brann bilar i Backa, eller när några stolp-
skott gjorde upp internt genom att skjuta på varandra, än händelserna i sig.
Det obehgaliga idag är att man vill förklara det med etnicitet iställlet för med
klass.
I min ungdom var det tydligt att de som höll på med all skit var arbetarklass.
Det var de sista åren av ett fungerade folkhem som höll på att falla sönder.
I detta sönderfall uppstod tomma luckor där de som ovan beskrivs kunde
hända.
Kommentera inlägget här:
