2013-03-29
23:15:00
Jan Myrdal
På söndag kommer en dokumentär i P1 om Jan Myrdal.
Den handlar om de senaste årens konstigheter kring hans
förhållande med en 35 år yngre kvinna och hur nära pers-
oner runt honom reagerat på det.
För något år sedan var Myrdal på ekonomiskt obestånd
och det blev en fråga vad som skulle hända med honom
och hans böcker. Då steg Henning Mankell och Lars Did-
ing in och köpte ett hus i Varberg till honom och böckerna.
Nu var det inte så att Myrdal var fattig. Han har en livstids-
ersättning som konstnär som inte är dålig men Myrdal vill
dricka champagne och goda viner och han vill resa och
till det räcker inte pengarna. Med Mankell och Didings
hjälp kan han fortsätta det livet han vill.
All people are equal but some are more equal than others.
Myrdal var ju en mentor när jag växte upp. Jag läste allt han
skrev och hans skriftställningar i FIB/K var ju vägledande äv-
en i det dagliga livet. Jag var inte ensam om att ha Myrdal
som mentor. Vi var många unga som på avstånd följde vad
han skrev och tog det till oss.
Vi skulle tjäna folket.
Vi skulle stödja och kämpa för en folkets kultur.
Vi skulle leva i solidaritet och kämpa för antiimperialism.
Meningar som gäller än idag.
Med Myrdal läste jag Balzac. Jag lärde mig att han beskrev sin
samtid. Han var ingen radikal med han gav verktyg att förstå den
samtid han levde i och som man kunde ta lärdom av. Han var rea-
list.
Den första boken jag läste av Balzac
Jag läste en annan Strindberg än den ofarliga hovförfattaren som
borgerligheten vil göra honom till.
Jag läste Jules Valles som var en fransk folkets författare som sjunk-
it ner i glömska.
Jag läste Myrdals Kinaböcker, Indienboken, Afghanistan, Albanien
och fick en världsbild. Jag borde ställt frågor, men de fick komma sen-
are. Kampuchea blev vattenledaren som fick bägaren att rinna över.
Myrdal är av överklass och ingen folkets man. Hans böcker kan dock
läsas och har haft ett enormt inflytande på vänstern. I vissa stycken i
för hög grad. Men han fick alla att vara på tå.
Jag kan som vuxen vara honom tacksam.
-Gå till läggen, var ju ett mantra. Skit i skolan och tänk själv, var ett annat.
Jag läste hans Röd stjärna över Indien och den är mycket läsvärd. Fram-
för allt för att han skriver om ett Indien som nästan inte syns i svensk media.
Samtidigt kan jag idag se igenom hur hans världsbild formas av hur han själv
blir bemött. Om unga gerillakrigar gör ett dass till honom i skogen blir Indien
bättre på att ta hand om gamla än Sverige.
Den gamla refraktären är sig lik.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Underbart! Leve Jan Myrdal!