2013-05-29
13:19:00
Stoicismen
Stoikerna såg världen med ett upphöjt lugn. De var
i stort pessimister. Det fanns dock en förnöjsamhet
i denna pessimism som jag själv har tagit till mig med
åren.
När jag för dryga tre år sedan valde att sluta mitt förra
arbete hamnade jag i en kris. Kris i den meningen att
det liv jag levt under 20 år förändrades. Jag gjorde mitt
första och troligen enda besök på arbetsförmedlingen.
Det var deprimernade. Efter några veckor började jag
ställa in mig på ett liv som uteliggare. Ganska snart insåg
jag att det skulle inte vara så illa. Denna insikt i pessimis-
mens utkant gjorde att allting vände. Så löste sig allt som
det hitintills gjort i mitt 54-åriga liv. Jag fixade några proj-
ekt och sedan har det flutit på.
Jag har inget sexliv mer än med mig själv. Jag har kommit
till en punkt där jag tror mig veta att det kommer att förbli
så tills jag dör. Det har skapat ett lugn. Jag tänker inte på
det. Jag trivs med mig själv och ingen ångest av den typ
som existerar i pubertet och följande unga år kommer öv-
er mig.
Stoikerna skissade alltså upp pessimistiska scenarior som
de sedan hamnade i fas med. Hindren revs och de kunde
leva goda liv med de förutsättningar som fanns.
Kommentera inlägget här:
