2013-11-07
15:14:29
Camus 100 år
Människan är skyldig för att hon inte kunnat utvinna allt ur sig själv.
Albert Camus drar upp en åsikt som jag sympatiserar med: revolten
är till för att skapa ett vi. Alltså jag respekterar människor men inte
alltid människans åsikter. Camus beskriver det som att slaven be-
friar sig från sin herre, inte från människan, utan från rollerna som
slav och herre.
Alla fotbollsspelare med minsta intellektuell hållning håller Camus
högt då denne en gång skrev, han var ju juniorlandslagsman som
målvakt i Algeriet, att han hade fotbollen att tacka för allt.
Mitt förhållande till Camus är att jag en gång läste Pesten under ett
möte som handlade om min framtid och jag avbröts av VD:n som
irriterat och retoriskt frågade om boken var bra och jag svarade med
en lång utläggning om bokens förträfflighet. Mötet avslutades och före-
taget i fråga sa att de skulle höra av sig om arbete. Jag har inte hört
något ännu och det är 37 år sedan.
Fallet läste jag i fikarummet på Lillhagen och det fick en ung vacker
kvinna att fråga om dess innehåll och jag lärde mig ett sätt att få en
kvinna i säng.
Människans revolt läste jag förra året och tyckte då att Camus var en
tråkmåns och introvert pessimist.
Främlingen läste jag för många år sedan och förstod inte riktigt. Mer-
sault, huvudpersonen, framstår som en misantrop i sitt sökande efter
något som inte tycks finnas och slutsatsen tycks vara att han döms till
döden mer för hans likgilthet och arrogans än mordet på en okänd arab.
Kommentera inlägget här:
