2013-11-05
14:57:15
En missad film
Costa-Gavras var regissören som verkligen fick mig intresserad
av film. Tack vare Folkets bio skapades också möjligheten att
se hans utmärkta filmer. Tyvärr dog Costa-Gavras andligen med
att 80-talet kom eller så var det så att han blev Hoolywood och
hans filmer blev anpassade till amerikansk medelklass.
Gisslan från 1972 är ett politiska dram som skildrar Tupamaros
gerillan i Uruguay. Det var en stadsgerilla som inruikatde sig på
kidnappningar av maktmänniskor. Vid tiden fanns en allmän tan-
ke om att de kämpar för något större och att handlingarna sankt-
ionerades för att de var en del i kampen. Idag hade de definitivt
stämplats som terrorister och bara det.
Z-han lever handlar om en vänsterpolitiker som mördas och hur
sedan den korrupta makten i Grekland sopar igen spåren efter
sina egna handlingar.
Bekännelsen är gjord utifrån en självbiografi av Artur London och
handlar om de politiska processerna i Tjeckoslovakien på 50-talet
när kommunistpartiet som kom till makten 1948 rensar ut i partiet
för att kunna harmoniera till styret i Moskva. Vid tiden en tankeställ-
are för vänstern då och som också Pragvåren 1968 det var vänster-
tankar som styrde oppositionen. Den frihetliga vänstern slogs ner av
en auktoritär bägge gångerna.
De måste dömas under andra världskriget ockuperades Frankrike
men ett område Vichy fick styra sig själva under överhöghet från
Berlin. Samarbetsmannen som styrde i Vichy hette Petain. Filmen
handlar om ett mordåtal där den tyska överhögheten beordrar en
snabb rättegång mot sex oskyldiag fransmän och hur domstolen
slits mellan att vara tysken till lags och om att döma enligt lag.
Som sagt efter alla dessa filmer försvann Costa-Gavras från mitt
synfält. Så hröomdagen blev jag rekommenderas att se filem Amen
och efter att ha kollat en stund blev nyfiken på ven som gjort den
och såg att det var just Costa-Gavras och från 2002.
Filmen handlar om SS-officeren Gerstein som är hygieniken och ut-
rotar ohyra och ser till att trupperna vid fronten får tjänligt vatten att
dricka. Han får nya uppdrag och till sin fasa ser han att det nu är män-
niksor han skall expediera. Han ser eutanasikampanjen genomföras
och försöker att protestera men hamnar bara längre in i fasan. Under
senare år söker han påven och USA för att berätta vad som händer,
men mottagandet är svalt. Frågan som ställs är hur man bäst gör mot-
stånd och filmen ger en mängd alternativ. De flesta andas dock bara
undergivenhet.
Un homme de trop och Dödens kupe är Costa-Gavras två första filmer
men jag undrar om man kan få tag på dem idag. Kommer knappt ihåg
dem.
Kommentera inlägget här:
