2013-10-30
00:43:40
15 år sedan diskoteksbranden
På dagen för femton år sedan började det komma signaler på natten
att något var åt helvete fel. Så började TV att sända. Telefonen ringa.
En katastrof hade inträffat men jag visste hur omfattande. Morgonen
efter när jag insåg hur illa det var började jag kolla med alla jag kände
om det var i livet. Snart började det stå klart att flera saknades ur jun-
iorlaget. Juniorlagets lagledare Mats Pilhem, nuvarande ledare för V-
partiet i Göteborg, gjorde ett jättejobb och samlade ihop spelare i klubb-
huset och tog hand om många som var i chock och sorg.
En spelare i mitt lag var mycket illa däran och flögs senare till Uppsala
där det länge var kritiskt om han skulle klara sig. Han gjorde det men fick
kraftiga ärr för livet.
Två spelare från juniorerna klarade sig inte..
Just för att jag visste vilka det var som dog eller skadades i den branden
blev det så mycket mer påtagligt.
Några dagar senare blev jag illa berörd när myterna uppstod. Massor av
unga män som inte ens var där tog på sig hjälteroller.
Det spreds rykten om att det var nazister som tänt på och det var en synn-
erligen hotfull stämning över vad som kanske skulle komma.
Lite senare insåg jag också hur långt gången segregationen var kommen.
De fyra som tände på var kända av flera men ingen ville ange dem till pol-
isen. Det skulle lösas utan polisens medverkan.
När till slut de fyra ställdes inför rätta kändes det ändå som att saker ställ-
des till rätta. Självklart fanns och finns sorgen kvar. För de närmaste kom-
mer det att finnas med hela livet.
Ikväll var det ett fackeltåg och en cermoni.
Någon berättade att man genomför en ceremoni på ett ställe i USA ännu
100 år efter en stor brand som också krävde många liv.
Låt oss hoppas att minnet av de 63 som dog i branden lever kvar på
samma sätt.
Kommentera inlägget här:
