2013-10-06
23:14:00
Är vi dömda till sotdöden
Jag kollar med ett öga på partiledardebatten och känner
leda. Enda gången det händer något det är när Jimmi drar
sina numer välkända haranger om att invandraren är skuld-
en till allt ont. Ett tag var det lite roligt att det hände något
i den svenska debatten som inte bara var en somnambulisk
reflex. Jimmi pissade rätt in i debatten. Det intressanta var
att socialdemokratin och borgerligheten inte klarade och in-
te klarar att ta debatt då de hela tiden vill undvika ett klass-
perspektiv. För om de nu månar invandrarens väl och ve
varför har vi då etablerade förortsområden med ett närmast
totalt utanförskap och med arbetslöshet, bidragsberoende,
och utbildningsnivå gränsande till analfabetism?
Debatten mellan de sju partierna blir ju meningslös. I grund-
en är de ju alla lika. De diskuterar några avdrag hit, några
skatter dit och alla vill de satsa på skolan.
Var finns visionerna?
När nyliberalerna äntrade scenen kom ju också liberal ideo-
logi fram på bordet. En Robert Nozick som gick att läsa och
som både roade och oroade.
På 70-talet kom också en del oortodoxa vänsterperpsektiv
som exempelvis Andre Gorz.
Mycket var strunt. Men det utmanade. Det krävde svar. Det
krävde att man tänkte till också i visionära tankar:
-Hur bör vi leva?
-Hur utvecklar vi solidaritet på bästa sätt?
-Finns det andra former för ägande och makt än de vi hitills prövat?
I världen fanns stater som frigjorde sig från både kolonialism,
västlig imperialsim och socialimperialismen från öst.
Man ville oberoende. Man vill att periferin skulle klippa av banden
med centrum och söka utveckling bland de perifera själva.
Beroendeskolan med Andre Gunder Frank ställde frågor som
vare sig liberaler eller kommunister tyckte sig gilla.
När Pol Pot då valde en lösning som krossade alla vänsteralter-
nativ inom rimlig tid sänkte han också oberoendets tanke.
Idag är ju även det nationella oberoendet en närmast undanskuffad
tanke. Världen styrs av imperialism och majoriteter gynnas av detta
och ser krig som lösning som svar på allt som hotar imperietanken.
Var finns oberoendet idag?
Det ohyggligt obehagliga är att vi närmar oss det 1984 som Orwell
skrev om 1948.
Krig är Fred
Slaveri är frihet
Okunskap är styrka
Utan visioner och utopiska tankar stelnar vi. Vart skall vi sträva om
vi inte har tankar om en bättre framtid. Ju storslagnare ju bättre. Om
vi inte ens kan tänka tanken hur kan vi då förändras, hur kan vi då
arbeta för något annat och något bättre?
Kommentera inlägget här:
