2013-10-05
10:06:39
Film
Filmen om Monica Zetterlund var en liten pårla. Jag
har aldrig brytt mig mycket om Monica Z som sång-
erska. Den typen av jazz som hon sjöng har aldrig
tilltalat mig. Men filmen lyfter fram hennes epokgör-
ande verkan att sjunga jazz på svenska. Hon får
den inpsirationen efter att ha mött Ella Fitzgerald
i New York och av henne fått rådet att sjunga om
sådant som berör.
Filmen visar en Monica Z som är mycket målmed-
medveten. Hon tar för sig och utan att alltid se kon-
sekvenserna. Det blir intressant för att om en man
gjort som hon hade ingen ens reagerat. Hon lämnar
sitt barn till sina föräldrar för att göra karriär. Många
reagerar säkert negativt på det. Om en man gjort lika-
dant hade de flesta tyckt att de ändå var stort av hon-
om att han inte glömde sin dotter helt.
Det sora lyftet i filmen är ändå de träffsäkra porträtten
av den tidens hjältar. Beppe Wolgers, Hass Alfredsson,
Tage Danielsson, Vilgot Sjöman och Povel Ramel har
fått skädespelare som är precis så som de var.
Jag har nu fått visdom. Min far sa alltid lite avmätt att
Monica Z hade knullat med Sammy Davies Jr. Vad jag
nu förstår hade han missuppfattat saken. Davies Jr var
aldrig med i bilden däremot limmade Miles Davis på hen-
ne men fick nobben.
Kommentera inlägget här:
