2013-10-21
23:32:22
Vad händer med våra avvikande unga
Jag läser Två soldater av Roslund&Hellström om ett fiktiv
gäng i den fiktiva stadsdelen Råby. Det kunde vara vilken
av ökända förorter som helst. Personerna i gänget har en
brokig bakgrund och sällan eller aldrig har de upplevt någ-
on god.
Hur många gånger i livet har jag stött på personer som sagt
att anstalten X eller fosterhemmet Y var fantastiska och fick
mig att bryta min kriminella bana och bli en ny och hel männ-
iska?
När det gäller anstalter: Ingen.
När det gäller fosterhem: Några få.
Hur kommer det sig att anstalterna är så usla? Intentionerna
är ju goda. Kunskapen om hur man relaterar till och hjälper
utsatta barn och ungdomar borde ju också vara god.
Står vi inför Quicksyndrom att hjälparna är så fyllda av att
prata om det som varit att man inte kommer framåt, eller
är det precis tvärsom?
Kan vi hjälpa barn och ungdomar från ett trasigt liv till ett bättre
liv i ett samhälle som inte direkt älskar denna typ av utanförskap?
Alla berörda är nog ganska överens att det handlar om fånga upp
dessa trasiga unga så fort som möjligt, men frågan är hur vi gör
där?
Jag hatar egentligen ordet kvalitetsäkra men här har det fog. Vem
kvalitetsäkrar anstalter, fosterhem och behandlingshem? Särskilt i
dessa tider när vilken stolle som helst kan öppna hem.
Hundra år av misslyckanden borde ju stämma till eftertanke.
Kommentera inlägget här:
