2013-09-07
22:28:00
Relationer
Filmen The place beyond the pines gör verkligen
skäl för namnet. Här trånar man verkligen efter
sitt ursprung. En längtan efter trygghet och viss-
het genomströmmar hela filmen.
I tider av eskapism är detta närmast att se som en
socialrealistisk studie i relationer. Det är ju nästan
bara Ken Loach som gör sådant i vår moderna tid.
Där Cianfrance i sin förra film Blue Valentine vän-
de på stenar i ett förhållande mellan man och kvin-
na handlar det här om far och son.
Om värstingbohem som plötsligt får reda på att han
är far utan att ha vetat om det och vad det gör med
honom.
Om en idelist som vänder sin kända far som är dom-
are ryggen och blir polis men som får krypa till korset
när problem uppstår och hur han i sin tur får problem
med sin egen son.
Det finns ytterligare förvecklingar som är trovärdiga
och som aldrig fastnar i konstruktion.
Det är en mycket bra film.
Jag tror att den kommer att bli en av de få som komm-
er att finnas kvar som en referens när man skall prata
om film som verkligen har betytt någonting.
Kommentera inlägget här:
