2013-09-03
17:38:05
Språk
Jag vickade för en 9a idag i svenska och de fick lära
sig svenska ord som är absolut nödvändiga som ex-
empelvis "snorbroms" vilket uppstod då de frågade
varför min mustasch var gul.
Jag berättade för dem om kamrat M som arbetade
på Lillhagen tillsammans med mig. Han var från Eri-
trea och kunde kanppt någon svenska alls. Utan
språk blev han velig och många var irriterade på ho-
nom för att han inte fattade och vissa tolkade det
som vore han utvecklingsstörd.
Så skulle jag göra en intervju med EPLF i Göteborg.
De fyra männen som fanns i lägenheten där vi hade
samlats sa att vi var tvungna att vänta på deras led-
are innan vi kunde börja. Det var kamrat M som kom.
Vi hade knappt pratat med varandra på jobbet och
jag kände honom inte då. Han frågade om vi kunde
ta intervjun på engelska. Det var inga problem. M redo
gjorde klart och koncist för läget i Eritrea och för varje
mening han slutförde växte han och jag så också min
respekt. Med språket blev han hel. Han hade varit maj-
or för underrättelsetjänsten och hade med säkerhet upp-
levt mer än de flesta av oss.
Efter den dagen blev relationen på arbetet en helt annan.
Med engelskan steg han som fågeln Fenix i respekt äv-
en hos den andra personalen.
Sammanhanget och språket ger oss identitet vilket också
skapar respekt. Utan är vi ingenting.
Kommentera inlägget här:
