2014-12-20
01:54:00
Män, våld och befrielse
I filmen Gangster Squad skildras för tusende gången
polisens heroiska kamp mot maffian i USA. Der finns
ingen gräns för hur många gånger man kan vända på
den stenen. Våld skall med våld förgöras. Josh Brolin
som spelar huvudrollen och chefen för specialstyrkan
som skall besegra Micky Cohen och hans gäng. Mot
slutet av filmen bär det ser ut som Cohen skall sefra
sitter Brolin på verandan och pratar med sin kollega
och säger att han alltid stridit och han inget annat kan.
Våldet är synonymt med att leva. Man får uppfattningen
att rättvisan inte är det centrala utan våldet i sig själv.
När jag läste Cristoffer Hitchens självbiografi och han
skriver om 70-talet och när han skriver om sig som jour-
nalist. Han åker till Irland och träffar medlemmar ur IRA.
Det är inget möte som är odelat positivt. han ställer sig
bakom IRAs krav på frihet men samtidigt ser han vad
han kallar de parasitära. De som lever för att få bruka
våld. de som lever för att få vara i centrum och där själ-
va rollen är det viktiga och inte målet i kampen.
I eventually came to appreciate a feature of the situation
that since helped me to understand similar obduracy in
Lebanon, Gaza, Cyprus and several other sports. The local
leaderships that are generated by the "troubles" in such
places do not want there to be a solution.
Om IRA skriver han att de fortsatte kampen trots att få såg
någon mening med den. De visste inget annat. Han kallar
dem de parasitära. Bittert säger han att de bara kan leva
genom våld, brott och att få stå i centrum. Han menar att
de när kriget var över fortsatte att parasitera på fredsproc-
essen.
Anders Ehnmark skriver i Resa till Kilimandjaro om möten
med afrikanska gerillakämpar som nu skall regera de län-
der de befriat. Inte sällan slår de tidigare frihetskämparna
om till att bli de nya förtryckarna. Ehnmark förklarar detta
med att de stridit hela sina liv för en större sak. De har
stridit för att deras bröder och systrar skall bli fria och få
ett bättre liv. När de sedan blivit fria nöjer de sig inte och
hyllar inte sina befriare. De ställer krav. Frihet går inte att
äta. De tidigare gerillakämparna är oftast bättre på att stri-
da än att administrera och sköta en stat och dess dagliga
krav.
Kommentera inlägget här:
