2014-12-18
13:14:25
Skotten i Göteborg
Karwan Faraj har gjort två delar dokumentär i P1 under
namnet, Skotten i Göteborg. Det är i stort intervjuer med
två personer som berättar om sina liv.
Det som kommer fram bekräftar den bild jag själv har
och som jag med egna ögon och öron upplevt och upp-
lever.
Det första är att man egentligen inte kan prata om organ-
iserad kriminalitet. Snarare tvärtom. Skotten kommer sig
av att det under senaste decenniet varit en strid mellan
de som under lång tid varit organiserade och de som vill
ta sig in i denna kriminella värld. De som vill ta sig in är
unga och oftast handlar det om vänskapsband mer än
organiserade ligor. Det pratas om heder och blodsband,
men oftare handlar det om pengar och vem som skall få
sälja droger var.
När vänskaper bryts och inte sällan av trivialiteter som
kamp om ung flicka så tar man till skjutvapen och hämnas.
Vare sig mer eller mindre.
I andra delen får vi lyssna till Marco, fingerat namn, och hans
berättelse.
Det är som en instruktionsbok för hur man blir kriminell.
Fattiga föräldrar, skola som inte klarar av att hantera unga
aggressiva pojkar, tidig debut med droger och följande krim-
inalitet, vårdhem som inte heller klarar av att rätta till unga
pojkar/män på glid, anstalten som skola i vidareutbildning
av kriminalitet, sedan kriminalitet som enda sättet att för-
sörja sig när man väl passerat tröskeln.
Marco ser inga andra möjligheter att leva sitt liv annat än som
kriminell. Han har vant sig vid att ha tillgång till stora pengar
och de får han aldrig på annat sätt än brott.
I stort är han bortom samhällets möjlighet att hjälpa honom.
Det som kan rädda honom är att något händer som gör att
han själv vill ändra sitt liv. Efter 25 års ålder börjar de flesta
tröttna rejält på det nerviga livet som kriminell men de har in-
te så mycket annat att ta sig till.
Ett av få sätt att bryta kriminella mönster är relation och förtroende.
Om man då tittar på våra förorters valda församlingar så består de
i förkrossande majoritet av människor som inte bor i förorten och ald-
rig heller gjort det. De delar inte den verklighet som de är satta att be-
stämma över. De kan då heller aldrig skapa eller ens få till beslut som
måste till för att skapa möjligheter att bryta kriminella mönster. Då det
också krävs beslut som går utanför det som styr de styrande församling-
arna finns det inte mycket som talar för att kriminaliteten skulle minska.
Tvärsom.
Kommentera inlägget här:
