2014-02-14
13:00:00
Meningen med livet (43)
Nina Björk skriver i DN om kärlek och hur
man egentligen skall bete sig när den tar
slut. Hon retas på den rådande ordningen
som säger att man stolt skall lämna om man
blir lämnad och inte kräla för att få ha kärlek-
en kvar.
Retoriskt avslutar hon med en fråga: ni som
lämnar med stolthet har ni fått det bättre än
vi som krälat?
Jag tillhör dem som inte tagit risker när det
gäller kärlek. En enda gång har jag tagit risk
och förklarat min kärlek utan att ha en aning
om vad det skulle ta vägen. Det gick bra men
jag har aldrig gjort det igen.
När det tagit slut har jag accepterat och satt en
ära i att inte visa några negativa känslor eller att
det ens skulle beröra mig. Stolthet gränsande till
dumhet.
Kanske var det för många misslyckanden i tonåren
som la ribban för framtiden. Jag vet inte säkert.
Nu som en något åldrande och luggsliten man
finner jag min tillvaro harmonisk. Jag drabbas inte
av några känslostormar och utsätts inte för några
frestelser. Jag kan inte säga att jag saknar någon
att leva eller vara nära tillsammans med. Det finns
för många avigsidor med förhållanden så det känns
bättre att vara själv.
Dock, själva känslan av förälskelse när det mesta
annat försvinner ur tankarna är ju något att sakna,
men det går hyfsat bra men minnen för att kompen-
sera.
En klok man sa en gång för många år sedan att ett
förhållande inte går att grunda på sex. Han sa, även
om du knullar ofta och frekvent så är det inte ens en
procent av tiden tillsammans och oftare får man räkna
i promille, jämför det med hur ofta man talar om det!
När man tänker på hur man skall få en allt stelare kropp
i position eller om man skall orka eller om pillepoppen
överhuvudtaget vill vara med, så känns det allt enklare
att helt simpelt ta saken i egna händer.
Meningen med livet(1)(2005)
Kommentera inlägget här:
