2014-02-01
12:36:36
Var det verkligen bättre förr?
Ibland låter det som vården av gamla var bättre förr.
Det är helt enkelt inte sant. Jag läser ur min dagboks-
anteckningar från 29/2-88:
Arbete på avdelningen är närmast automatiskt. Rapport
från 700 till 730.Morgonrutin fram till frukost. Frukost från
815-915. Fortsatt morgonrutin 915-1030. Toalett 1045-
1115. Lunch 1115-1220. Läggning av vissa 1215-1300.
Toalett 1345-1430.Vändning och toalett 1500-1530.
Middag 1530-1615. Toalett 1615-1630. Detta är rutiner
som fyller hela dagar och alltid samma. och som gör att
det mänskliga försvinner. Vi får inte att sitta och prata
och inte tid att gå ur med patienterna, ingen tid att akti-
vera. Systemet låser oss. Det gör oss till medskyldiga
till den vanvård som pågår. De kvinnliga patienterna har
slitit ett helt liv mot oftast ingen ersättning. Vad får de för
det? Jo, en säng där de tvingas ligga största delen av dyg-
net.När de helt vill ligga och dra sig tvingas de upp. Mor-
gonrutinen är skoningslös. Ofta slits de upp mot sin vilja.
Nakna förs de in till toaletten eller rullas genom korridoren
på en duschstol för morgontvätt. När det är klart på med
kläder så snabbt som möjligt för att sedan sättas i ett dag-
rum för att glo och vänta på dagens måltider. Detta är inte
vård. Det är vanvård. Men systemet och strukturen gör oss
blinda eller seende men handlingsförlamade. Vårat ansvar
är stort. Vi borde föra kamp för vår egna villkor., för att få
löner och arbetsvillkor som ligger i paritet med det arbete
vi skall utföra. Det är tungt både fysiskt och psykiskt, men
den största bristen är den om yrkesförmåga och stolthet
och kampmedvetenhet vilket man får av kamperfarenhet.
Men detta är bara hälften. De människor vi arbetar med är
i behov av bättre vård och miljö. Men de har ingen som för
deras talan och de är inte kapabla att driva sin egen sak.
Uppgiften blir då vår.
Vi tillsammans med de anhöriga skall och bör ändra de
förhållande som råder. De förändringens vindar som blåst
under det senaste året har inte varit resultat av någon egent-
lig kamp utan av att massmediaintressanta individer fått sina
anhöriga inlåsta, läs Gösta Bohman och Olof Ljunggren.
Här i Göteborg praktiserade en kommunpolitiker på Ström-
mensbergs äldreboende och sa sedan att patienterna behand-
lades sämre än djur.
Då väcktes ett ramaskri.
Dock inte från personalen,.
Det var administratörer, läkare och politiker som förfasade sig.
Alltså de som ytterst är ansvariga för eländet.
Från avdelningspersonalen var det tyst.
Jantelagen är effektiv på långvårdsavdelningar.
Jag minns också att här började individuella lönesättningar
som skapade ännu mer individualiseringstänk bland perso-
nal som snarare ägnade sig åt att skvallra om varandra än
att utföra ett kollektivt gott arbete.
Kommentera inlägget här:
