2014-01-01
15:13:10
Den kreativa människan
Igår kollade jag säsong 2 av Newsroom. Det är en rasande intressant
serie om vad som händer på ett TV-bolag och i synnerhet på den red-
aktion som handhar nyheter. Det handlar denna säsong om hur man
kommer en nyhet om att amerikanska militär använt sarin vid en fri-
tagningsattack i Afghanistan. Man källkollar i sex led och släpper ny-
heten. Här finns en konflikt som kommer med sedan säsong 1 där
man kallat Teapartyrörelsen för kristna talibaner vilket fått konsekven-
ser för ägaren av TV.bolaget . Det utövas påtryckningar på redaktion-
en för att dessa skall vara med "opartiska". Det blir tydligt att ägandet
styr över utförandet. En intressant upplysning i serien är att de flesta
ägarna av nyheter i USA är republikaner medans de flesta utövarna
är demokrater. Jämför med Sverige och diskussionen om den "röda"
journalistkåren.
Jag har kollat en del serier under senaste året. De bästa har en sak
gemensamt. De handlar om vad Richard Florida har beskrivit som
den kreativa människan. Newsroom handlar om TV-journalister,Mad
men om livet på och runt en uppbuden reklambyrå på 60-talet och
Siuts handlar om livet på en advokatbyrå.
De är alla välgjorda och vanebildande. Man kan inte låta bli att titta
vidare. Det skildrar borgarklassens diskreta charm. För det är vad
det är. När det går åt helvete för någon i dessa serier och de sänds
ner i avgrunden lever de ändå ett liv som materiellt är överlägset mitt
och den förkrossande majoriteten av jordens befolkning. Det går allt-
så ingen nöd på dem. Alla animals are equal but some animals are
more equal than others.
Den andra kategorin serien handlar om tiden alldeles efter amerikan-
sak inbördeskriget. Det handlar om serierna Deadwood, Copper och
Hell on Wheels. Här handlar det om att överleva dagen på knappa
materiella villkor. Döden finns bokstavligen bakom dörren. Här sak-
nas närmast en överhet, åtminstone en statlig sådan. Det är den star-
kes rätt som råder på ett annat sätt än de serier som rör sig i modern
tid.
House of cards är syntesen. Det handlar om den cyniske politikern
Francis Underwood och hans lika cyniska fru Claire. De är ett team
som syftar till att ta sig hela vägen upp och på vägen röjer de undan
alla hinder som uppstår. Här finns egentligen ingen annan lojalitet
än till den egna karriären. Människor är till för att utnyttjas. Det finns
inga hjältar här utan bara människor med olika grader av förfallen
cynism som måttstock till livet Det är en grym serie om hur illa det
kan bli om vi inte stannar upp och funderar över vad livet egentligen
går ut på. Människorna i House of cards kunde lika lätt spelats upp
i Nazistyskland eller det urartade Sovjet. Den egna vinningen styr allt.
Det finns inga gränser annat än att man måste spela de regler som
för tillfället handhas.
Den bästa serien är Treme. Det handlar om New Orleans och tiden
efter stormen Katarina. Här skildras klassmotsättningar på en för
amerikanska serier ovanligt sätt. Här finns en underklass som ann-
ars bara finns som kriminell rekvisita i polisserier. Här finns en rov-
girig överklass som cyniskt söker vinster på att bygga upp en storm-
skadad stad. Men här finns framför allt musiken och maten som gör
livet värt att leva. Det är en hyllning till alla den musik som har sina
rötter i New Orleans. En intressant sekvens i serien är när kocken
Janette Desautel får ett erbjudande från ett bolag att starta upp en
ny restaurant i New Orleans. Hon har ett gott rykte och lovas guld
och gröna skogar och total autonomi. Hon skriver ett kontrakt. Snart
visar det sig att kapitalet styr. Hennes autonomi var bara en chimär.
Hon får lära sig att lyda när kapitalet styr.
Kommentera inlägget här:
