2014-01-22
23:28:12
det fanns en tid när facket bedrev klasskamp
LO stödde utgiven av böcker i Folket i Bild. FIB-böckerna
prydde mången arbetares bokhyllor. Min farsa läste inga
böcker men han köpte dem i en slags solidaritet. Jag kan
tänka mig att de hade ett påstridigt bokombud på varvet
där farsan jobbade och för att slippa tjat köpte farsan böck-
er. Han läste dem inte, men jag gjorde det.
Med en tilltagande korruption och klassupplösning av fack-
et slutade man med både FIB och bokombud. Det var inte
bra att ha upplysta arbetare om man skulle göra karriär i
facket. Jag minns på 70-talet när Pockettidningen R gav
ut ett temanummer om facket i Japan. Jag läste med fasa
om hur de "gula" fackföreningarna bara var ett serviceorgan
åt företagen. Vad skall man då säga om facket idag?
Idag kom D förbi med en massa böcker som skulle skänka
bort så jag fick välja om det var något jag ville ha.
Det var det.
Det var en liten julafton ( min son berättade en gång för en
släkting att jag köpte böcker för hela min första egna lön och
fick då till svar: Va han bög eller?).
Bl a tog jag Eric Lundqvists Djungeltagen. Under 30 år arbet-
ade Lundqvist som skogschef i Indonesien och blev fasciner-
ad av urbefolkningar. I FIBs utgåva från 1953, kom ut första
gången 1949, skriver Lundqvist i förordet:
Det som kanske mest förvånat och sårat mig i recensionerna
är då man nämner min frihet från rasfördomar som en lustig
egendomlighet. Gladast blir jag då recensenten tar frihet från
rasfördomar som självklar mänsklighet. Jag hade faktiskt ald-
rig anat att så få människor i Sverige tycks göra det.
Jag kan ju förstå att SD hämtar näring ur det mindre goda i
folkhemmet.
Boken gavs ut i 100000 ex. Det var stora upplagor för folkets
författare på den tiden.
Kommentera inlägget här:
