2014-01-03
14:56:16
falskt medvetande 4
Fram till 70-talets slut fanns en någorlunda tydlig gräns
i vad de internationella konflikterna handlade om. För-
tryckta folk stred för frihet och oberoende och andra
stred för att inte tillåta detta.
Vänsterns fall på 80-talet, vilket var en välsignelse då
det gällde den reella kommunismens fall(Sovjet var en
definitiv återvändsgränd), skapade ett tomrum. Orättvis-
an försvann inte med kommunismens fall.
Det tomrummet togs upp av islamism och nationalism.
Det gör att det idag är svårt att veta vad man egentligen
skall stödja i många av jordens konflikter.
I Ukraina står striden mellan nationalister som vill närma
sig väst och nationalister som vill vara nära Ryssland.Ing-
et av alternativen pekar mot utveckling, snarare motsats-
en.
I Syrien finns på ena sidan en diktator Assad som styrt sitt
land som ett släktimperium och på andra sidan en mer än
märklig opposition där jihadister, Al Quaida strider med mer
allmän borgerlighet och alla stödda av väst. Inget av alterna-
tiven pekar mot utveckling, snarare motsatsen.
I Sydsudan har de som stred för en delning av Sudan nu
börjat strida internt och kanske ytterligare en delning blir
resultatet av det. I grunden finns de koloniala makternas upp-
delning av Afrika på 1880-talet där man drog raka streck
genom kontinenten och delade på folkgrupper utan tanke
på framtida konflikter. Ändå, vad leder det till när folkgrupp-
er, klaner och liknande strider över land?
Inga av dessa nuvarande strider på många håll i Afrika pekar
mot utveckling, snarare motsatsen.
Kommentera inlägget här:
