leifsjoqvist

2014-01-02
01:00:09

Folkets bio och Återträffen
Ikväll var jag med min dotter på Hagabion och
såg Återträffen av Anna Odell.  2013 fyllde Haga-
bion eller Folkets bio 40 år. Då för 40 år sedan
låg bion i Hagaskolan och de hade nattbio på
fredagar som jag ofta besökte. Ofta tillsammans
med kamrat Jan som alltid somnade efter 10 min-
uter. Det var en ritual. Efter filmen fick jag snabbt
göra en resume och recension så att även han ha-
de behållning av filmen.
Alldeles innan filmen så presenterades filmen kort
som bruklig är nuförtiden. Presentatören var en
kvinna som inte svenska språket som förstaspråk.
Min dotter sa med drypande ironi att "hmm, de kun-
de ju valt någon som kunde prata svenska". Faran
med ironi är att någon alltid kan ta det bokstavligt.
Så blev det med två män bakom oss. Det irriterade
mig att de inte kunde läsa situationen. Jag hoppades
att de skulle ha självbevarelsedriften igång och inte
kommentera min dotter. De sa inget.
Det blev som en slags förfilm. Odells film är lysande.
Det handlar om en återförening av en grundskoleklass.
Det handlar om att Odell inte delar glädjen och yran
som omsluter festen om att allt var lyckligt och gott.
Jag inbillar mig att många går från filmen med tankar
om sin egen tid i skolan. troligen så är det inte så många
som lämnar bion med tanken om att de mobbat. Vad
filmen visar är ju att vi har väldigt lätt att glömma vad
vi gjort som skadade andra. De som drabbades glöm-
mer aldrig. Det är ett stigma de i många fall får bära
genom livet.
När vi hade en återträff berättade en av kvinnorna att
jag och andra på en bussresa fryst ut henne. Det hade
tagit henne hårt. Mycket hårt. Taggen satt kvar. Det vär-
sta var att jag inte hur jag än ansträngde mig och anst-
ränger mig har ett enda minne av denna resa. Det är
helt tomt. Jag bad om ursäkt men vad är den värd om
jag inte minns vad jag gjort?
Jag har dock minnen från andra händelser som inte är
så smickrande för egen del. Frågan är vad jag skall gö-
ra av det idag?
Slutscenen i Återträffen är lysande. Metafiktion i dess bästa
form.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: