2014-01-24
17:03:00
Horror...it´s horror
I senaste Uppdrag granskning är Jan Josefsson
på mammas gata i Biskopsgården. Reportaget
följer samma mönster som när man filmade i
Backa.
Det är svart, bara svart. Inte en positiv röst. En öken.
Min undran är, var finns hoppet? Var fanns Pantrarna?
Likt reportaget om Backa får inga röster plast som
jobbar för att det skall bli bättre.
Lösningen är polis och att Josefsson skall ställa
kluriga frågor till ansvariga politiker, vilka svarar
som man kan förvänta sig.
I reportaget fanns en ljusglimt.
När polisen kommer till skolan möts hon av en kaxig
liten kille som pratar massa skit. Hon klappar honom
på huvudet och möter i dörren pojkens lärarinna som
skrattar och säger: åh han som är världens gulligaste
på lektionerna!
Så tar man udden av en konflikt. Så får man en liten
kaxig grabb att tänka över vad det är han gör och säg-
er. Ett antagonistisk bemötande hade bara bekräftat
att han var usel och hans usla beteende hade förstärkts.
De fyra tjejerna och morsan i filmen var ändå skönt att
höra. Starka kvinnor som uttryckte kritik mot vad som
sker och varför det skett. Det mamman säger om att
det finns barn som inte lämnar Biskopsgården för att
det inte kan eller vågar är säkert sann. Samma historier
finns från varje förort och jag hörde det från Hjällbo när
jag jobbade där för femton år sedan. Skillnaden idag är
att utanförskapet förstärks och fler inräknas i detta utan-
förskap. Klasskillnader skapar farliga samhällen där fr
a arga unga män skapar våldsamma miljöer som i sin
tur skapar mentala öknar.
Kommentera inlägget här:
