2014-01-26
00:54:03
Krig och film
Jarhead gick ikväll på TV 6. jag tittar med ett öga. jag har
sett den innan. Det finns en scen innan de skall till Irak och
befria Kuwait och det är när de ser Apocalypse now med
hela plutonen och när scenen kommer där helikoptarar
flyger in i en by till musik av Wagner uppstår närmast
en masspsykos där alla vrålar döda, döda.
Det finns tusentals krigsfilmer men ingen kan fånga kriget
som sådant. Det går inte att visuellt ta in. Det måste upp-
levas för att fullt ut förstås.
Igår visades en dokumentär där man intervjuade soldater
som var med i Andra Världskriget. Det är inte så många
kvar i livet längre som kan förmedla egna intryck. Orden
från de gamla männen, deras berättelser, var av större
tyngd än någon spelfilm.
En sergeant berättade att vid Ardenneroffensiven 1944
var det så kallt att man inte kunde begrava de döda. Han
berättade utan större känslosamhet hur han samlade dö-
da tyska lik och använde dem att sitta på eller som bord.
En annan som fångades efter ett bakhåll i skogen där näs-
tan alla i hans grupp dödades försökte att beskriva vad han
upplevt med med inlevelse sa han att språket räcker inte
till. Rädsla är inte tillräckligt. Det han upplevde var fasans-
fullt och än in i denna dag kan han inte hitta ord som beskriv-
er vad han upplevde. Orden finns inte eller räcker inte till.
Det finns en dimension bortom språket.
Den enda film jag själv blivit berörd på ett sätt som gjorde
att jag kunde föreställa mig vilket helvete krig är var "Save
Private Ryan". Första halvtimman som handlar om landstig-
ningen av Normandie är plågsamt realistisk, att den sedan
smetas ut i Spielbergs sentimentalitet är ju bara att vänta
sig.
Kommentera inlägget här:
